I dag tog representanthuset klar ställning mot USA:s stöd till Natos bombningar i Libyen. Huset har republikansk majoritet med högerradikal profil. Det kommer inte innebära några praktiska förändringar av politiken. Men det poängterar en förändring hos den amerikanska högern jag skrivit om tidigare i sommar. från neokonservativ aktivism till isolationism.

I dag åkte jag pendeltåg från Chicagos downtown till South side. Samma slags silverfärgade tåg som passerar utanför mitt abetsrum. Det gick löjligt långsamt, gnisslade högt och kändes som att befinna sig i tidigt 1970-tal. 

USA och tåg är en sorglig historia. Vem minns inte alla klassiska sv/v  filmer med tågresor över midwest? Komfortabla kupéer, fina restaurangvagnar med kvällscocktails. Alla stannade i Chicago innan de fortsatta mot någon av kusterna. Nu känns klassiska Union station ödslig. Tåg är inte längre ett alternativ i USA. Allt har förfallit. Ingen har investerat.

På fantastiska Science & Technology Museum här i Chicago ges tågen stort utrymme. Men beskrivs som "the golden era of railroads", som om de beskrev en passerad epok. I Europa har alla förstått att tåg är framtiden; snabba och moderna. Här ligger rälsen fortfarande och rostar. Olika framsynta lokala projekt för snabbtåg skrotades i vintras när republikanerna vann guvernörsval i bl a Wisconsin och New Jersey.