Underskatta inte spelet om det amerikanska skuldtaket. Det som nu händer i Washington kan avgöra utgångsläget för nästa års presidentval. Obama är mer aktiv än någonsin i medierna. Han har placerat sig där han vill vara: som den förnuftiga och ansvarstagande medlaren i mitten. Räcker det? Han valdes med förhoppningen att efter 40 år av republikansk dominans ändra landets rörelseriktning och förflytta den politiska diskursen åt vänster. Men i stället har den dragits ännu längre mot höger. Att stå i politikens mitt har blivit att vara till höger om Bill Clinton.

Men bland republikanerna ser läget oväntat värre ut. Efter att 2008-2010 varit imponerande samlade verkar partiet nu vara på väg mot inre sönderfall. I helgen avbröt John Boehner förhandlingarna med Obama, hårt pressad från den republikanska högern som (antagligen korrekt) börjat misstänka att han var på väg att acceptera vissa skattehöjningar. Partiets nr 2 i representanthuset Eric Cantor positionerade sig plötsligt öppet till höger om Boehner. Alla republikanska presidentkandidater har sagt blankt nej till alla kompromisser: Hellre att USA ställer in betalningarna än att ge vika i skattefrågan.

I eftermiddag kom ett oväntat utspel från republikanerna i senaten. Förslaget är krångligt. Men om jag förstår rätt innebär det i praktiken att president Obama får höja taket och att kongressen avsäger sig rätten att besluta och ta ansvar. Det är ett möjligen smart sätt att dölja ett inre sammanbrott i det republikanska partiet. De kan helt enkelt inte ena sina två falanger: den unga tepartyhögern och det gamla partietablissemanget. Obama får göra vad han vill och republikanerna kan till synes gå obefläckade, och ideologiskt rena, till nästa val. Men de har också bevisat att de inte kan ta ansvar, inte kan styra ett land och inte har nerver att stå för sin ideologiskt rigida politik när det blir skarpt läge. De har blivit plakathögern.

För bara några veckor sedan rämnade republikanerna på liknande vis i utrikespolitiken. Tepartyhögern vill att USA slutar engagera sig i Libyen och så snabbt som möjligt lämnar Afghanistan. De neokonservativa var plötsligt i minoritet i partiet.

Nu är frågan vad Barack Obama säger i morgon. Antingen accepterar han republikanerna och vinner en kvartsseger eller också fortsätter han pressa dem för en uppgörelse – och möjligt öppet inbördeskrig bland republikanerna.