Det är en underbar tid. Murdochimperiets fall är som en dramaserie från HBO. Varje dag kommer nya detaljer, nya karaktärer introduceras, gamla huvudpersoner arresteras och statsministern svettas. The evil empire är nere på knäna. I nästa avsnitt ska Rupert Murdoch frågas ut av ett rasande brittiskt parlament. För första gången i sitt liv ska den gamla ställas till svars för sina onda handlingar.

Det enda av värde Murdochkoncernen gett mänskligheten är familjen Simpson. Allt annat har den förgiftat: nyhetsjournalistiken, samhällsdebatten (tänk Fox News), politiken. De senaste dagarnas bilder på Rupert Murdoch, James Murdoch, Rebekah Brooks och de andra gör gott: äntligen slår rättvisan till.

Skandalen avslöjar hur globala storbolag korrumperar och förstör demokratiska samhällssystem. Om jag inte minns fel har James Cameron träffat News Corps ledning hemma eller i sitt sommarresidens i genomsnitt var 14:e dag. Det är en chockerande inblick i kapitalets försök att utöva politisk makt och ett klockrent exempel på de fenomen den amerikanska filosofen Michael Walzer definierat som tyranni. Polisen har korrumperats (berättelserna från Scotland Yard är en egen dramaserie). Enskilda politiker – och säkert andra offentliga personer – har utsatts för utpressning och hot för att tiga. 

Allt som nu avslöjas stärker de mönster som klarlades under den finansiella kraschen 2008: Hur globala storbolag och deras höga tjänstemän befinner sig utanför lagen. I USA har de som orsakade den pågående ekonomiska (och politiska) krisen genom bedrägeri och ansvarslöshet aldrig hållits ansvariga. I en artikel nyligen skrev Frank Rich att oviljan att ställa dem till ansvar är president Obamas ursynd.

På senare tid har Paul Krugman påpekat att avslöjanden om hur banker använt laglösa metoder mot medborgare i samband med exekutiva aktioner av bostäder inte lett till några som helst rättsliga åtgärder. Staten ligger platt för kapitalet. Bankerna har immunitet (som pamparna och krigsherrarna i Kabul).

I går träffade Ed Miliband rätt när han sade: "This was an organization that thought it was beyond responsibility. Its power was so immense, its influence so great, from primeminister downwards. Nobody confronted them. Nobody held them to account. Nobody seemed willing to challenge them. Not the police, not most front-line politicians, nor most of the press." … "What does it say about our country?"

Ed borde veta. Det som nu drabbat Cameron gällde i lika hög grad Tony Blair, som också förnedrade sig för att Murdochs onda blick inte skulle drabba just honom.

Skandalen säger inte bara något viktigt om UK. Det säger något om hela världen. Det avslöjar en universell regel för fungerande demokrati och samhällsliv, nämligen att privat maktkoncentration och superrika individer är ett hot. I välfärdsstater, som Sverige, är de riktigt rika ett större samhällsproblem än de fattiga. Det är hög tid att fatta.

Murdochskandalen har gjort sommaren till en ovanligt lycklig.