Ingen amerikansk president har återvalts med så hög arbetslöshet som nu, nio procent. Krisen märks i USA. Och inga goda nyheter kommer. Landet står stilla. Barack Obamas möjligheter 2012 är små.

Men tre saker talar ändå för Obama.

1. Att återigen gå till val på budskap om "Hope" och "Change" är dödsdömt efter fyra politiskt platta år. Men han kan med stor trovärdighet driva en negativ kampanj: allt blir bara värre om ni röster på "the other guy". I stället för Förändring kan han nu vinna på motsatsen: Trygghet. Det hänger samman med debaclet i det republikanska partiet.

2. Att republikanerna inte får fram någon stark motkandidat. Just nu är de en kombination av lyskraftiga politiska nötter och slätstrukna svärmorsdrömmar. Två personer har ännu inte bestämt om de ska ställa upp: Texas guvernör Rick Perry och, naturligtvis, Sarah Palin. Kommer primärvalen skapa en stark politiker, som skedde med Bill Clinton 92 och Barack Obama 08?

3. Sönderfallet i det republikanska partiet. Striden om lånetaket är dramatiskt. Det kan bli bestämmande för amerikansk politik det närmaste decenniet. Just nu handlar det inte om den mellan de två partierna, utan om striden inne i det republikanska. John Boehner har ännu inte fått med sig partiet i Representanthuset på ett förslag att rösta om. De nya unga tepartypolitikena vägrar. Det kan bli hans fall. Därmed hela partietablissemangets. 

Den republikanska tepartyhögern är doktrinär och absolut kompromisslös. Helt enkelt realpolitiskt obegåvade. Men jag kan inte låta bli att känna respekt. De ignorerar opinionsundersökningar. De gå bara på sin egen övertygelse. De säljer sig inte.

Den nya generationen utgör 30 procent av republikanerna i Representanthuset. Det är en stor grupp. Nästan hälften av dem är politiska amatörer som aldrig tidigare haft heltidspolitiska uppdrag. De är medborgarna som stormade först sitt eget parti och sedan Capitol Hill. Man kan beklaga deras åsikter. Men inte deras patos. De är högerns medborgarpolitiker. Var finns vänsterns? Obama lovade nytt medborgerligt engagemang. Tepartyrörelsen framkallade det.

Föraktet mot den tepartygruppen är starkt. Inte bara mot deras idéer (som ju är motiverat) utan också mot deras bakgrund. Så här skrev en i kommentariatet, på websiten Politico för några dagar sedan: "Congress has become a fantasy baseball camp in which amateurs wander the halls pretending they are major leaguers, emboldened by the power they exert over the Republican Conference. There are nomore real leaders with real power."

Vad som helst kan hända i amerikansk politik nu. Tepartypolitikerna kan vinna det republikanska partiet och förvandla det till ett renlärigt men irrelevant parti. De kan spräcka partiet. Men de kan också vinna medborgarnas stöd eftersom de faktiskt återger politiken dess ursprungliga mening: personlig övertygelse och viljan till förändring. Michelle Bachman som USA:s nästa president? Då kommer den strid som präglat den här amerikanska sommaren förändra världen.