Det återstår bara två hus av det stora komplex som i början av 1900-talet hette Hull House på Chicagos då fattiga West Side. Där finns ett litet museum om Jane Addams. Hon ligger högt på min långa lista över "Best of America". I dag kom jag äntligen dit.

Muséet är enkelt, men avslöjade att Jane Addams verksamhet vid Hull House var mycket större än jag föreställt mig. Det var ett slags kombination av ABF-hus, social forskningsverksamhet, politisk aktivism och hjälparbete. Här byggdes till exempel Chicagos första lekplats för barn, ordnades musikskola och konst- och hantverksutbildningar. Stadsdelarna präglades av ständigt nya vågor av invandrade. Barns, kvinnors och migranters rättigheter blev navet i verksamheten.

Räckvidden blev oväntad. En del jag ser på museet, i synnerhet synen på barn och utbildning, känner jag igen från folkhemsprojektet.Det finns en förklaring. I början av 1900-talet var John Dewey en ännu ganska aristokratisk filosof vid Chicagos universitet. Han lärde känna Addams och föreläste på Hull house. Mötet med Addams förändrade honom. Han radikaliserades av hennes idéer och utvecklade sin pragmatistiska politiska filosofi och fortfarande radikala syn på pedagogik utifrån det han såg på Hull house. Verksamheten läckte in i hans texter. I Sverige lästes de av en hel generation unga socialdemokrater, som Ernst Wigforss och Alva Myrdal. Från Hull house går en rak linje till den svenska grundskolan.

Genom att leva och arbeta i ett slags typisk amerikansk community blev Hull house en fristad för aktivister och fritänkare som bröt normer: kvinnor, svarta, mexikanska invandrare och andra. Huset blev ett skydd där Addams t ex kunde leva tillsammans med en annan kvinna utan att väcka annan skandal än för sina politiska åsikter. Konservativa män utnämnde henne till USA:s farligaste fiende.

Addams och Dewey fungerar fortfarande som ett slags grundfundament, i varje fall för mina politiska övertygelser. Deras egna böcker har blivit lite stabbiga med tiden, men det finns biografier. De är politikens verkliga "americana", men i USA framstår de nu som extremister – en slutsats som blir väldigt uppenbar i det lilla muséet.