Det rullar en viktig debatt om Stockholms kollektivtrafik just nu, mest i SvD som ligger på bra. Den utlöstes av den livsviktiga frågan om man ska prioritera spårvagnar innanför tullarna eller tvärbanor utanför dem, exemplifierat av extremt dyra NK-expressen contra ständigt uppskjutna Spårväg Syd. Men det är som att all debatt måste föras på innerstadens villkor. Nu handlar den plötsligt bara om vilket som är bäst på Ringvägen och S:t Eriksgatan: spårvagn eller buss. Från att ha handlat om var i staden man ska satsa dyra investeringar i kollektivtrafik – där nästan inget finns eller där allt redan finns – handlar den nu om vilket som är bäst för lilla innerstaden och inget annat. Ännu en gång är den så kallade förorten, och därmed befolkningsmajoritetens intressen, bortspelad. Den avgörande frågan skymd. Centrums makt är en förbannelse – i staden såväl som i världen.

Och för allt i världen, missa inte Mikael Färnbos artikel på Dagens arena om SL:s höjda biljettpriser och Stockholms misskötta kollektivtrafikbusiness. Marken börjar röra sig under borgarrådet, och ordförande i SL, Christer Wennerholm (M).