Åtstramningsdoktrinerna håller på att kasta ner Europa i total katastrof. Grekland fortsätter sjunka. Italien och Spanien pressas – och Europa tvekar att fortsätta hjälpa. Franska storbanker, som lånat ut pengar till den grekiska staten svajar. I dag hör jag att Kommissionen äntligen börjat ta fram konkret förslag om euro-obligationer.

För någon dag sedan skrev Paul Krugman vasst och rättvist om Europas konservativa bromsklossar i NY Times. Om de som hela tiden verkar trumfa genom åtstramningar och bestraffningspolitik. Krugman kallar dem "moralisterna" – de som hänger kvar vid gamla konservativa föreställningar. De verkar finnas över allt just nu, som överlevare från en passerad epok; marknadsromantikens dinosaurier.

De påminner om de konservativa socialdemokrater som under 1980-talet sade nej till samtiden. Jag minns när Sten Andersson kämpade hårt mot föräldrakooperativa förskolor, som han menade hotade landets samlade välfärd. De banade med sitt bromsmaskineri väg för den nyliberala reaktionen, som slog till långt in i SAP.

Så här slutar Krugman: "So will the ECB do what needs to be done – lend freely and cut rates? Or will European leaders remain too focused on punishing debtors to save themselves? The whole world is watching."