Veckan före årets 11 september skrev Dagens arena ledare om hur världen förändrades. Jag skrev om tortyrens återkomst, men påpekade att det mest intressanta var att Bushadministrationen faktiskt också tvingades retirera. De olagliga tortyrmetoderna upphörde och de hemliga fängelserna som fanns utspridda i världen stängdes (så vitt vi vet). Jag menade att de globala nätverk och institutioner i slutändan stärktes under de tio åren efter terrorattacken.

Det har växt till allmänt omfattad sanning att de mänskliga rättigheterna var de stora förlorarna efter 11/9 2001. Jag är som sagt inte säker. Det som hänt är mer sammansatt.

Till min stora glädje skriver nu en av de verkliga experterna, David Cole, ungefär samma sak i senaste NY Review of Books. Jag kanske inte var helt ute och cyklade när jag, lite osäker, skrev den där ledaren. Cole är juridikprofessor och antagligen den som skrivit både bäst, mest övertygande och envist om tortyr och kraschade rättigheter under Bush. Men även han drar optimistiska slutsatser. Det som tvingade administrationen på reträtt var inte det politiska eller juridiska systemet, men den offentliga debatten och det stöd mänskliga rättigheter fått bland vanliga medborgare, i media och de aktivistgrupper som byggts upp.

Cole jämför också med hur rättigheter kördes över under andra skeden i USA:s historia: första världskriget då motståndare fängslades, andra världskriget då runt 110 000 amerikaner med japanska bakgrund internerades, kalla kriget med mccarthyism i USA och tortyr med amerikansk ledning i Vietnam och Sydamerika. Övergreppen under Kriget mot terrorismen blev tack vare motståndet ändå begränsade, menar han.

Läs. Coles artikel är väldigt bra – hans texter är alltid skarpa.