I en lång vindlande artikel i senaste Middle East Report skriver Hisham Aidi, vid Open Society Institute, om hur USA använder hip-hop i försöken att pressa tillbaka radikal islamism i länder över hela världen. De använder muslimska hip-hop-artister för att vinna unga muslimers hjärtan för "Västvärlden". Historien upprepar sig. Det är en repris av hur USA under kalla kriget använde jazzmusiker som kulturella ambassadörer. Så fort det blev kris och antiamerikanska protester skickade man Dizzy Gillespie, som i en vacker ironi då var medlem i USA:s kommunistparti.

Artikeln är otroligt intressant.Den närmar sig en av de stora globala konflikterna snett nerifrån och berättar en hel del som jag inte visste.

Roligast är hur Wikileaks avslöjade amerikansk kritik av europeisk islamofobi eller åtminstone senfärdighet och passivitet inför segregering och rasism. Det finns många fina kommentarer från amerikanska ambassadörer i Europa. Hårdast (och mest välmotiverad) är naturligtvis kritiken av fransk politik. Så här skrev ambassadör Craig Stephenson under upproret i Paris förorter hösten 2005: "The real problem is the failure of white Christian France to view its dark-skinned and Muslim compatriots as citizens in their own rights." Den franska politiska eliten gick i taket när Wikileaks avslöjade rader av liknande telegram.

Så här fortsätter Hishaam Aidi: "The French media, in turn, was riled by revelations that the US had since 2003 been deeply involved in the integration process— pushing to shift the media discourse, to get French leaders to rethink their "terminology" and "intellectual frameworks" regarding minority inclusion, to generate public debate about "affirmative action", "multiculturalism" and hyphenated identity, to reform French history curricula and to encourage French museums to exhibit the contributions of minorities."

USA började helt enkelt kanalisera olika projektstöd till sk moderata muslimska nätverk och organisationer i Europa. De bjöd in franska hip-hopartister till USA på studieresor där de fick träffa svarta aktivister i fattiga stadsdelar. Samtidigt tog de skådespelaren Samuel L Jackson till några av Paris fattiga stadsdelar där han jämförde invånarnas kamp för jämlikhet med sina erfarenheter som barn i segregerade Tennessee. Bland de artister som bjöds in till USA fanns Ekoué Labitey från gruppen La Rumeur, som stämts av Sarkozy för några textrader där han hårt kritiserade fransk polis.

I vissa viktiga frågor har alltid USA, genom sin egen historia, blivit mycket mer upplyst och pålitligt än Europa. Jag har sagt det förut. Jag säger det igen.

Men Aidis artikel innehåller väldigt mycket mer. Till exempel den lite roliga upplysningen att imamen Faisal Abdulraouf, som lett projektet att skapa ett muslimsk kulturcentrum på södra Manhattan nära Ground Zero, samtidigt som protesterna rasade var engagerad av USA:s UD i en diplomatisk turné runt Persiska viken för att med Vita husets ord ge: "a moderate perspective to foreign audiences on what it´s like to be a practicing Muslim in the US".

Det kalla kriget var späckat med märklig motsägelser och ironier. Samma sak verkar gälla kriget mot terrorismen.

Tyvärr måste man betala för att kunna läsa Aidis artikel. Det är den värd. och Middle East Report är en utmärkt, om än lite grå, tidskrift (jag har varit prenumerant i säkert 20 år).