I dagens Expressen skriver jag återigen om den europeiska demokratikrisen och de intellektuellas ansvar (dvs deras svek). Den här gången var det den ny utgåvan av W G Sebalds romaner som satte igång mig. Och jag är inte bara pessimistisk.

Och så några tips på bra artiklar:

I senaste American Prospect har den grekiska journalisten Yannis Palaiologos en synnerligen klargörande artikel — tycker i varje fall jag som inte vet mycket om grekisk politik. Han lyckas ge en rimlig förklaring till varför både grekerna och EU:s olika kontrollanter blev så förbannade på den förra regeringen. Han ger också den politiska bakgrunden till den moderna grekiska klientismen, som urholkat inte bara det politiska systemet utan också själva staten. Behöver jag avslöja att han är pessimistisk?

För någon dag sedan skrev Mikael Feldbaum intressant ledare på Dagens arena om hur Internationella valutafonden förändrats på senare år. Nu har de hamnat i konflikt med Merkel, Borg och Europeiska centralbanken genom sin kritik av ensidig åtstramningspolitik. Man måste investera sig ur krisen, säger de. Och senaste numret av deras tidskrift Finance & Development har tema om jämlikhet med flera bra artiklar. jag printade och läste dem i går, på tåget mot Vara (där jag pratade mångkultur och kosmopolitik på en konferens). Den grå dagen blev lite mindre dyster av artiklarna. Det är naturligtvis torra empiriska texter. Men jag gillar sånt, då och då. Det sköljer bort skitsnacket, som kommer från både vänster och höger.

Där finns bland annat en artikel, "Equality and Efficiancy",  om att motsättningen mellan jämlikhet och tillväxt, som dominerat debatten i många år, med stor säkerhet inte håller. Ny forskning visar tvärtom samband mellan uthållig tillväxt och fördelningspolitik. Ökad jämlikhet kan helt enkelt märkbart förlänga vågorna med god tillväxt. Trickle-downteorin, att vanliga löntagare så småningom gynnas av att de rikare berikas stämmer ju bevisligen inte. I stället verkar det vara så att en politik som gynnar låginkomsttagare innebär att alla andra också får det bättre.

Sedan skriver Branko Milanovic om global ojämlikhet. Han är alltid intressant och en av få som sysslar med jämlikhet som globalpolitisk fråga. Insikten att ojämlikhet skadar tillväxten har att göra med att "humankapitalet" har växande ekonomisk betydelse, skriver han. Ojämlikheten i länder har länge ökat, bland de stora länderna är Brasilien att remarkabelt undantag. Men mäter man globalt har krisen 2008 faktiskt inneburit krympande skillnader.

Och missa inte "Unequal = Indebted" om hur ökad ojämlikhet i ett land tenderar att öka den individuella skuldsättningen; man lånar för att upprätthålla livsstilen. Det är förmodligen en sällan diskuterad men viktig orsak till hela den finansiella kraschen i USA.

Det här är artiklar man brukar hitta hos progressiva tankesmedjor. Men nu kommer de från IMF. Helgen är räddad. Eller hur?