I morse hörde jag på Kulturnytt att Reg Presley, sångare i oförglömliga Troggs, avlidit i lungcancer, 71 år. Om jag inte minns fel var han den första artistintervju jag gjorde. Det var i slutet av sjuttiotalet, i källaren till Stockholms enda dugliga rocklubb vid den tid: Musikverket i Götgatsbacken. Jag var med och gjorde fanzinet Rubber Soul. Det måste ha varit till första numret. Troggs hade en revival då, i punkens fotspår passade deras råhyvlade treackordslåtar från 1960-talet fint. Min engelska var usel. Jag så nervös att jag glömde göra några anteckningar. Mina frågor förmodligen outhärdligt banala. Men han tog sig tid, försökte svara och var enormt vänlig. Jag minns inget av spelningen efteråt, inget av vad vi pratat om, men hans generösa inställning till en ung man med framstammade frågor kommer jag aldrig glömma. Sånt gör skillnad. Jag önskar att jag kan visa samma inställning som Reg Presley gjorde den där kvällen på Musikverket.