(Sydsvenskan, 26/7 2024). ”Rättvisa åt djuren” är en revolutionär bok. Det är lite osannolikt att en annars så mild och beundrad liberal moralfilosof som Martha Nussbaum har skrivit en så här radikal bok. Hon föreslår en helt ny samhällsordning där även andra djur än människor har juridiska och därmed politiska rättigheter, som individer. Hon drar in djuren som en part i samhällskontraktet. Jag läste boken på engelska förra sommaren. Det var omtumlande. Den har förändrat mig. Hur ofta kan man säga det om en bok? Nu finns den på svenska.
                Att andra djur än människor har rättigheter är naturligtvis ingen ny ståndpunkt. Den har blivit rätt självklar. Men uppmärksamheten har i första hand gällt frihet från lidande. Den utilitaristiska filosofen Peter Singer har i det avseendet varit banbrytande. Nussbaum beundrar hans insatser, men hon tillhör en helt annan filosofisk tradition och vill gå längre.
                Hon menar att djur inte bara har rätt att slippa lidande orsakat av människor, utan också en rätt att leva det hon kallar ”blomstrande liv” utifrån deras egna förutsättningar och förmågor. De ska ha vad man kan kalla positiva rättigheter. Den räv – stor och sällsynt vacker – som rör sig i vårt radhusområde har samma rätt att bo och utvecklas bland husen som vi andra. Samma sak med de grå flugsnapparna som för några veckor sedan blev föräldrar på grannens tomt. Människor ska inte kunna inskränka deras frihet utan att ha övertygande argument – och utan att först ha lyssnat till deras.
                De senaste decenniernas forskning om djur har avslöjat att de har större förmågor att kommunicera, lösa problem, lära av varandra och utveckla sociala riter än man tidigare vetat. I sin fantastiska bok ”Livets tunna väggar” (2020) förundrades författaren Nina Burton över det nya vetandet om blåmesar, bläckfiskar, ekorrar och andra. Kråkan på taket iakttar dig och kan dessutom göra en värderande skillnad mellan dig och grannen.
                Nussbaum utgår från de djur som är ”förnimmande”, det vill säga de som har en uppfattning om omvärlden tillsammans med egna begär och strävanden – meningsfulla mål de vill uppnå i världen – plus en förmåga att agera för att påverka sina livsvillkor. Det har vi länge märkt hos olika husdjur: hundar, katter, hästar. Men vad forskningen nu börjat visa är att alla däggdjur, fåglar och sannolikt även fiskar på olika vis har de här förmågorna. De är ”förnimmande”. Hon menar att dessa djur bör uppfattas som individer. Varje enskild koltrast är unik – och har rättigheter.
                Bokens radikalism ligger i Nussbaums slutsats att dessa djur ska ha juridiska rättigheter som behöver fästas i konstitutioner och grundlagar. De ska bli rättsliga subjekt. Kunna hävda sina rättigheter i domstolar. Det innebär att andra djur än människor behöver dras in i de politiska beslutsprocesserna. Tanken svindlar. Räven som skymtar i skymningen ska bli ett rättssubjekt med politisk röst.
                Det här är naturligtvis okänd mark, skriver Nussbaum. Vi behöver pröva oss fram. Djur kan inte tala med oss. Rättigheterna kommer därför definieras av människorna. De måste ha ombud, experter och forskare som för deras talan. Men även människor anlitar ju advokater vid rättsprocesser, påpekar hon.
                Att boken gör så starkt intryck beror på att den inte är en skarp pamflett, utan en välgrundad filosofisk undersökning. Den är uppfordrande, inte alltid enkel att läsa och ibland kategorisk, men ändå öppen och undrande.
                Martha Nussbaum har sedan flera år tillsammans med ekonomen Amartya Sen utvecklat en inflytelserik teori om rättvisa. På svåröversatt engelska kallas den ”capability theory”. Förenklat säger den att rättvisa förutsätter att alla människor kan utvecklas i enlighet med sina förmågor. De får inte hindras av påtvingad fattigdom, dåliga skolor, politiskt förtryck eller nedhållande normer. Jag har alltid tyckt att teorin är sympatisk, men otillräcklig. När Nussbaum nu vidgar den från människornas samhälle till att omfatta även andra ”förnimmande” djur blir den plötsligt explosivt radikal.
                Bokens svaga del är slutavsnittet där hon kritiserar existerande lagstiftning, eftersom den då blir väldigt amerikansk. I EU och unionens medlemsländer finns en del tydligare rättighetslagar för djur. Utrotningshotade arter – som vitryggig hackspett – har ett särskilt skydd som kan stoppa mänsklig exploatering av deras habitat. För några år sedan dömdes två av mina grannar i radhuslängan till fängelse för att ha misskött sina katter. Just nu pågår en hård politisk strid i Sverige om kors lagstadgade rättighet att kunna beta utomhus, som jordbrukande människor nu vill avskaffa för högre egen lönsamhet.
                Poängen med ”Rättvisa åt djuren” är att Martha Nussbaum på ett övertygande vis föreslår ett annat sätt att förstå människornas och de andra djurens plats i samhället – moraliskt, politiskt och rättsligt. Hon ställer frågan hur vi ska göra med det vi vet om djurindustrins övergrepp, den accelererande artutrotningen och hur fria djur lever och fungerar. Om man menar att djur har rättigheter behöver det få faktiska konsekvenser. Hur tänker du, undrar hon. Vad har du för argument för att människor ska ha större frihet än andra djur att utveckla ”blomstrande liv”?
 
Martha Nussbaum: Rättvisa åt djuren.
Översättning: Anders Hansson.
Fri Tanke