(Expressen, 1/9 2024).I sina memoarer drog Expressens legendariska chefredaktör Bo Strömstedt slutsatsen ”att en tidnings kapital är dess självständighet”. Så fort Bonniers tidningsverksamhet omorganiseras behöver denna publicistiska grundtanke försvaras. Nu är det dags igen.
                För några dagar sedan kom nyheten att Bonnier News ska delas upp i två enheter. Den ena kommer heta Business to Consumer, med en akronym förankrad i 1900-talet: B2C. Där ska DN, Expressen och alla de lokaltidningar koncernen köpt upp i rasande takt de senaste åren ingå. Inget konstigt med det. Den olyckliga maktkoncentrationen är ju redan en realitet.
                Men från Expressens redaktionsbord hör jag ändå ett upprört slammer. Det är enkelt att förstå. Chef för det nya B2C blir nämligen DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.
                Ibget fel på Wolodarski. Han är publicist. Han är en garant för att DN ska hålla fast vid sina rättighetsliberala värderingarna när andra sviktar.
                Felet är att Expressens chefredaktör nu förmodligen kommer att rapportera till, och stå till ansvar inför, DN:s chefredaktör. Det är en administrativ statskupp som berör förhållandet mellan två av landets historiskt mäktigaste nyhetsfabriker. Dynamiken mellan dem har skapats av konkurrens, inte samordning.
                Bonniers framgångsrika koncept som mediakonglomerat var länge att de båda tidningarna inte skulle gå i takt. De skulle i stället ligga i fejd med varandra, med helt olika språkliga och redaktionella stilar. De skulle visserligen vara liberala, men med olika temperament. Den ena skulle inte veta vad den andra gjorde.
                Från den förr så mäktiga DN-skrapan uppfattades Expressen som en ”cirkus på bakgården”. Och som medarbetare på Expressens kulturredaktion blev man snabbt inskolad i att betrakta kollegorna på DN kultur som stela snobbar.
                För tio år sedan genomfördes en genomgripande samordning när tidningarna fördes samman i Bonnier News med DN-folk i ledningen. Sedan dess har bråken mellan chefredaktörerna och kulturredaktionerna nästan upphört. De nödvändiga förutsättningarna för att samordna det publicistiska materialet har sedan dess lagts på plats. Nu tas ännu ett steg. Expressens självständighet ska tuktas. Det blir säkert enklare att administrera konglomeratet. Men vad händer med det särskilda slags kapital som Bo Strömstedt försvarade?
                Expressens chefredaktör riskerar nu att bli underställd DN:s chefredaktör. Så kan det inte få bli. Jag hoppas att skramlet på Expressens redaktion tilltar. Det finns ögonblick när man måste sätta ner foten. Bo Strömstedt skulle aldrig någonsin frivilligt ha gått upp till Svante Nycander på DN, knackat på dörren, blivit insläppt och sedan snällt rapporterat om den egna tidningens strategiska vägval. Den publicistiska stoltheten är beroende av den formella självständigheten.