(Expressen, 17/9 2024). Sommarens politiska fråga blev kortare arbetstid med 35-timmarsvecka. Det är så populärt att dess hårdaste notståndare, Svenskt Näringsliv, redan genomfört det för sin egen personal. Men samtidigt har Grekland valt motsatt väg. I början av juli antogs en lag om sexdagarsvecka. Nej, inte för alla. Men när det behövs ska företag kunna införa den utan invändningar.

                Jag är rädd att Grekland siktat framtiden. Låga födelsetal och invandringsfientlig politik gör att landet nu saknar människor. Några måste trots allt köra bussarna och operera alla utslitna höftleder. Sverige kommer snart vara i samma läge.

                Samtidens fråga är inte hur stor invandring Sverige tål, utan hur mycket invandringsfientlighet samhällsekonomin klarar. Europeiska ekonomer har länge påpekat att invandringen varken inneburit höjda skatter, lägre löner eller ökad arbetslöshet. Men att det däremot finns ett samband mellan invandring och tillväxt – ekonomisk och mänsklig. I snart tio år har det politiska etablissemanget – Kristersson, Andersson och Åkesson – förnekat dessa samband med sådan iver att alla trott dem.

                Nu börjar det bli uppenbart att hindrad invandring har ett högt pris. Enligt SCB kommer befolkningen att minska i hälften av landets kommuner fram till 2040. Bostadshus kommer rivas. Skolor stängas. Butiker flytta. Skatterna höjas. Välfärden säcka ihop. När storföretagen inte hittar personal flyttar de utomlands.

                I år kommer EU:s medlemsländer för första gången sedan andra världskriget ha en samlad befolkningsminskning. Invandringen som länge räddat situationen bekämpas nu på alla fronter. Europa stänger och Sverige går i spetsen. I vårens EU-val lovade Moderaternas Tobias Tobé nolltolerans mot invandring i ett försök att påskynda befolkningsminskningen.

                När EU:s utredare om unionens globala konkurrenskraft Mario Draghi förra veckan slog fast att Europas överlevnad var hotad var offentliga investeringar ödespunkten, men i bakgrunden fanns också demografin. Europa behöver fler människor som kan jobba. Barnafödandet måste säkert fördubblas. Men det tar 25 år innan det märks på sjukhusen, verkstäderna och techbolagen. Till dess finns bara en sak att göra: att lägga om migrationspolitiken för öppnare gränser.  

                I Sverige fattar regeringen ingenting av scenförändringen. I augusti jublade migrationsminister Maria Malmer Stenegård över att fler lämnar landet än flyttar hit. Det är en aning chockerande. Regeringen vill att svenskar ska utvandra. Och det kommer allt fler antagligen göra. För en minskande befolkning kan utvecklas till en mörkt accelererande strömvirvel.

                Den sociala verkligheten ropar på motsatsen: större invandring, generösare asylregler, fler barn, återvunnen framtidstro. Annars blir det snart sexdagarsvecka för alla.