(Sydsvenskan, 15/1 2025). Det börjar på klassiskt liberalt manér. Historikern Timothy Snyder beskriver friheten som det högsta värdet och ”värdenas värde”. Utan frihet rinner allt annat värdefullt, som rättvisa och medmänsklighet, ut i sanden.
                Mina förväntningar var därför inte så höga. Jag antog att hans nya bok ”Om frihet” skulle bli en sedvanlig hyllning av valfrihet, fria marknader och individualism. Kanske en lite mer progressiv version av Anne Applebaums uppmärksammade ”Demokratins skymning” från 2020.
                Men jag hade fel. Snyders liberalism är nämligen av helt annat slag. ”Om frihet” utvecklas till en anspråksfull och besvärlig utmaning för alla vilsna liberaler, och numera även socialdemokrater. Inifrån det mångfacetterade liberala idéarvet angriper han den nyliberala epoken. Ja, han menar att dess frihetssvärmerier i själva verket var frihetsfientliga. Vladimir Putin och Donald Trump är inte motreaktioner utan den logiska fortsättningen på nyliberalismens avreglerade och privatiserade ordning.. Hans bok riktar sig visserligen i första hand till amerikanska läsare. Men den är så sprängfull, laddad och välgrundad att den blir allmängiltig. Det är en bok att tänka med.
                Timothy Snyder har i första hand ägnat sig åt östra Europas moderna historia. Hans stora bok ”Den blodiga jorden” (2011) vidgade kunskapen om Förintelsen genom att kartlägga det barbariska massdödandet i det judiska kärnlandet: Litauen, Belarus, Ukraina och östra Polen. Det som skedde långt från Auschwitz industriella dödande. Men på senare år har han skrivit mest om dagspolitik, om kriget i Ukraina och Trumps diktatoriska maktambitioner. Han är en amerikansk liberal i Franklin D Roosevelts och Martin Luther Kings anda.
                Snyders frihetsbegrepp fordrar en fullständig liberal omorientering. Han förkastar nämligen den länge så självklara grundtanken om den negativa frihetens betydelse – och han gör det kategoriskt. I huvudsak har man med den menat en frihet från statlig inblandning. Men han visar hur det även lett till en längtan efter frihet från omvärlden, från andra människor, från störande värderingar – från hela den sociala verkligheten och det egna livets faktiska sammanhang. Denna frihet från blir till slut ingen frihet alls.
                I stället väljer han den negativa frihetens motpol: friheten till ett fungerande och öppet samhälle – så kallad positiv frihet. Därför blir hans syn på både människan och samhället social. Friheten är ett tillstånd vi skapar i samverkan med varandra. Den kräver fungerande infrastruktur – en stark stat, skolor, sjukvård och marknadsregleringar – men också att varje enskild strävar efter att leva frihetligt och ”i sanning”, som han skriver. Fria liv inramas av ett antal värderingar och viljeriktningar. Friheten utvecklas när vi befinner oss inbäddade i ett ömsesidigt ansvar. Man kan säga att han konkretiserar Hannah Arendts ståndpunkt att friheten bara kan realiseras i politiken, genom den offentliga åsiktsbildningen, på det demokratiska torget där alla får ta plats.
                I några berörande avsnitt skriver han om hur den här positiva friheten förutsätter omsorg om varandra. Friheten är inte bara en idé. Den handlar ytterst om våra kroppars välbefinnande. Frihetens filosofi börjar på förlossningsavdelningen när världen bokstavligen öppnar sig för ett nytt liv, för en människa som är helt beroende av andras kärlek och omtankar.
                Hans bok är inte invändningsfri. I gammal liberal stil har han, trots ett långt kapitel, inget väsentligt att säga om solidariteten. På samma vis betraktar han den för friheten så viktiga jämlikheten som i huvudsak en fråga om individuell social rörlighet i stället för gemensam fördelningspolitik.
                Snyder lutar sig mot en handfull ofta åsidosatta filosofer och intellektuella som Simone Weil, Vaclav Havel, Leszek Kolakowski och den orättvist bortglömda Edith Stein. Men ”Om frihet” är ingen teoretisk bok. Snyder är historiker och han förankrar frihetstanken i den historiska erfarenheten och sociala verkligheten. Han skriver även självbiografiskt på ett sätt som ibland flyter ut, men ändå är nödvändigt. Friheten är en samtidigt egen och gemensam bildningsprocess på jakt efter en hållbar livsåskådning. Man kan inte separera sin samhällssyn från frågan hur man blivit den man är.
                Efter hand byter boken karaktär från en filosofisk undersökning till en häftig uppgörelse med oligarkerna och den nya högern. Han har naturligtvis rätt i sak, även om hans oresonliga hat mot alla slags digitala skärmar spårar ur. Men textens förändrade tonläge får mig att succesivt tappa intresset. Upprepningarna blir många. Han tuggar på med en självinnesluten säkerhet som strider mot ett av frihetens kännemärken: att man kan tvivla på sin egen röst och förträfflighet.
Sedan rundas alltsammans av med ett sextio (!) sidor långt åtgärdspaket för ett bättre USA. Samtidigt som jag läser samlas USA:s frihetsfientliga oligarker runt Donald Trump. Deras mål är att rasera alla barriärer för den egocentriska friheten att göra som de vill med andra människors sköra liv. ”Vi befinner oss vid en vändpunkt,” konstaterar Timothy Snyder.  Friheten är ett ställningstagande.
 
Timothy Snyder: Om frihet.
Albert Bonniers förlag.
Översättning: Kerstin Oscarsdotter.