Paris vill inte ha ett ”getto för de rika”

(Expressen, 9/10 2025). ST DENIS. Fransk politik är söndersliten och handlingsförlamad. Paris är en säregen kontrast. Visserligen strejkar man då och då. Men den politiska framåtrörelsen är omtumlande. Varje gång jag kommer hit har den blivit lite grönare, lite mer människovänlig. Paris borde vara en förebild.
                Hösten har varit kylig. Men nu sitter Jag på torget i närförorten St Denis. Solen är tillbaka. Barnen leker. En man spelar fotboll med sin hund.  Det är söndag och i den stora saluhallen myllrar därför människor med härkomst från hela världen.
                Jag har besökt Basilikan som är Paris äldsta katedral. Lika överväldigande som Notre Dame. Bakom altaret, i den så kallade Nekropolen, ligger nästan alla landets kungar begravda, från 1000-talet och framåt..
                Paris håller på att spränga sina gränser. Alla talar om det nya ”Storparis”. Tunnelbanan – stadens stolthet – befinner sig mitt i en megaboom. Om fem år ska 68 (!) nya stationer ha öppnats. Det största tunnelbanebygget i världen. För någon vecka sedan kunde nyfikna besöka några av de nya stationerna här i det norra förortsbältet. St Denis Pleyel ska bli navet för flera nya linjer.
Den gamla stadsmuren, den skräckinjagande motorledsringen ”La periferique”, förlorar sin symboliska makt som skarp statusgräns mellan innerstad och förort. Arbetet är målmedvetet. I bokhandlarna finns plötsligt guideböcker till St Denis. Montreuil och Pantin.
I språnget fungerar konsten och kulturen som ett slags erkännandepolitik: bibliotek, arbetsutrymmen för dansare, musiker och designers. Hela Storparis ska räknas. I Pantin säger den socialistiska borgmästaren att kommunen inte ska få ”bli ett ghetto för de rika”, trots nya konsthallar. Den sociala bostadspolitiken ska stå i vägen. Paris blev ingen nyliberalt avreglerad stad. Strejkerna och protesterna har varit för starka.
Jag sitter på torget i St Denis och betraktar Basilikan. 1846 revs ett av tornen. Det höll på att rasa. Först nu rekonstruerar man det. Vinden har vänt. Staden decentreras. Den ska få vara så stor som den i verkligheten alltid varit. Det är en fråga om jämlikhet.
                                 Per
               
               

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.