(Expressen, 23/10 2025). PLACE EDITH PIAF, PARIS. Det är onsdag. Marknadsstånden med fisk på is, berg av grönsaker och billiga tröjor ringlar från torget och upp längs Rue Belgrand. Förr trängdes de med stillastående bilköer. Men sedan något år är gatan förvandlad. Enkelriktad. Den andra filen reserverad för cyklister med en liten skyddande barriär. Bilarna har glesats ut.
                Alla vet att Paris blivit en otippad cykelstad. Men det är inget som hänt av sig själv, utan av stark politisk vilja. Gatorna byggs om. Biltrafiken trängs undan.
                Borgmästaren Anne Hidalgo har, med sin koalition av socialister, kommunister och gröna, bevisat att politiken kan förändra en storstad – om man vet vart man vill. Riktmärkena heter miljö, kollektivtrafik och social bostadspolitik. Det händer saker hela tiden. Jag blir alltid lika förvånad.
                Här i kvarteren stängs smågator av för biltrafik. I stället planteras träd och yviga häckar eller buskage. Inte alltid vackert. Men Paris täthet rimmar illa med klimatförändringarna. Varje litet blad bidrar till en skyddsvall mot värmen. Det talas om en grön ring av hundratusentals nya träd runt staden, längs den moderna spårvagnslinje som binder samman ”de yttre boulevardernas” kvarter – de som här i östra Paris fortfarande tillhör låginkomsttagarna och migranterna.
                I alla franska städer måste minst 25 procent av alla lägenheter nu vara hyressubventionerade. Annars väntar böter till staten. Paris kämpar med högre ambitioner. I de nordöstra delarna är de nu uppe i 40 procent. Några av de finaste bostadskomplexen här är social housing. I de nya blandas medvetet arbetarfamiljer med medelklass. De blir ett slags sociala lungor när gentrifieringen slår till.
                Paris är inget paradis. Det är en hård storstad. Ibland grym. Alla kan se. Men ändå. Det är själva rörelseriktningen som är avgörande. En kväll på en av stadsdelens restauranger, inte långt från Place Edith Piaf, konstaterar en bekant, lite upprymt, att stadslivet blivit mer hänsynsfullt och vänligt. Varför? Han saknar riktigt svar. Kanske som en följd av terrordåden 2015 eller pandemin 2020?
                Nej, inflikar en annan. Som i stället tror det är själva stadspolitiken som förmänskligar Paris.