(Sydsvenskan 8/1 2026). Folkrättsexperten Mark Klambergs ”Folkmord” handlar inte så mycket om Gaza. Men anklagelserna om folkmord är förmodligen ändå den utlösande orsaken till boken. Diskussionerna har varit så oförsonliga. Alla har avkrävts ett ställningstagande.
                Bland en del Palestinaaktivister utvecklades ett slags begreppsfetischism. Om man inte använder anvisade ord var man ”medskyldig”. På andra sidan frontlinjen uppstod liknande uteslutningsmekanismer. Ingen accepterade olika försök att tänka självständigt.
                Därför är det en lättnad att läsa Klambergs undersökning av folkmordsbegreppet. Han skriver kort, torrt och exakt. Eller … ja … han försöker. För under ytan pågår hans egen brottning med våldets verklighet. Det gör boken så läsvärd. Så angelägen. Är man professor i folkrätt måste man vara engagerad i en offentlig meningsbildning om pågående krig och övergrepp. Vad är egentligen skillnaderna mellan folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och etniska rensningar?
                Folkmordsbegreppet är det svåraste av alla. Han skriver hur det måste användas med stor precision – alltså försiktighet – för att inte bli urvattnat och verkningslöst, samtidigt som de skyldiga alltid behöver ställas inför rätta och offren få upprättelse. Folkmord är visserligen ett juridiskt begrepp, men även ett politiskt och moraliskt. Det angår alla.
                Många har berättar om hur den polska flyktingen Raphaël Lemkin arbetade fram begreppet under andra världskriget och hur det sedan, genom hans envisa arbete, fästes i FN:s folkmordskonvention. Klamberg gör det genom att spåra de svenska anknytningarna, bland annat hur Lemkin under en kort tid hade en betydelsefull fristad på Stockholms högskola. Men han visar också hur Sverige blockerade alla skrivningar om kulturellt folkmord i konventionen. Orsaken var enkel: övergreppen mot samerna med tvångsförflyttningar, språkpolitik och religionstvång.
                Alla har ett ansvar att förhindra folkmord. Föreställningen om nationell suveränitet kan inte stå i vägen för att ingripa när människor mördas. Men hur gör man? Man kan inte vänta på Internationella domstolens långsamma arbete. Och FN:s säkerhetsråd är för det mesta handlingsförlamat. Klamberg berättar hur folkrättsexperter under 1990-talet började utveckla regler för humanitära interventioner. I dag har det arbetet i huvudsak lagts ner. I stället återkommer vanmakten från det kalla krigets epok.
                Jag vill veta mer om hur Klamberg tänker om folkrättens framtid efter nationalismens återkomst. Kommer den ens överleva? Trump, Putin och Xi Jinping accepterar ju inte ens tanken på en internationell rättsordning.
                I somras drog Klamberg slutsatsen att Israels krig i Gaza antagligen passerat gränsen för folkmord. Det avgörande var den avsiktligt framkallade svälten och Netanyahus uttalanden om massfördrivning av palestinierna.
                Men fortfarande vill ingen ta ansvar. Ingen vill ingripa mot Israels terror i Gaza och på Västbanken. Ingen vågar avväpna Hamas. Ingen. Den internationella rätten verkar maktlös.
                                
Mark Klamberg: Folkmord. Sverige och kampen om ett begrepp.
(Fri tanke/Liberal debatt).