(Expressen, 16/3 2026). In memoriam. Europas mest betydelsefulla politiska filosof är död. Jürgen Habermas blev 96 år. Han var en orubblig motståndare till den hårt konservativa och nationalistiska vindkantringen. Man brukar säga att han skrev som en tysk, med långa krångliga ord. Outhärdlig att läsa, Det är inte sant. När man väl kommit in i hans vokabulär är hans böcker lättlästa och kristallklara. Många finns på svenska. Här är tre omistliga.

                ”Mellan naturalism och religion”. I inledningen är han ovanligt personlig. Han berättar om hur hans medfödda talfel gjorde honom uppmärksam på människors försök att kommunicera, att samtala , att förstå varandra. Han tillhörde en liten unik åldersgrupp tyskar som fick stor betydelse: de som var tillräckligt gamla för att förstå nazismen och kriget, men för unga för att ha deltagit, för att plågas av egen skuld. Han utkämpade avgörande strider för att hindra Tyskland från att börja betrakta sig som ett ”normalt” land..

                ”Den postnationella konstellationen”. Jag vet ingen som argumenterade så klart för ett federalt och demokratiserat EU som Habermas. Nationalismen har spelat ut sin roll. Dess återkomst är en svart fars. Demokratin behöver i stället lämna nationsgränserna för en internationell rättsordning. Länder ska inte bindas samman av etnisk eller kulturell likhet, utan av demokratiskt deltagande. Han myntade begreppet konstitutionell patriotism.

                ”Kommunikativt handlande”. Habermas är mest känd för sin teori om det kommunikativa handlandets. I den här antologin kan man följa teorins tillkomst. Det politiska förnuftet uppstår inte inne i våra egna hjärnor, utan i den mellanmänskliga kommunikationen, i samtal och meningsutbyten som inte syftar till att ”vinna” utan till ömsesidig förståelse. Det är den öppna inkluderande offentligheten som måste försvaras.

                Ingen teoretiker har varit så viktig för mig som Habermas. När jag läste honom förstod jag den speciella svenska historien – min egen uppväxt – med folkrörelsernas offentligheter: deras hus och möteslokaler, folkbiblioteken, studiecirklarna, de ändlösa diskussionerna. Detta lokala arv blev med hans hjälp vägen till en kosmopolitisk förståelse av världen.

                                                 Per Wirtén