Det enda man med säkerhet kan säga om socialdemokraternas nya partiledare är att han har mustasch. Det är konsekvensen av en valprocess som medvetet avpolitiserats. Min spaning i höstas om ny socialdemokratisk partiledare var att han (könet var  förbestämt) kommer lägga ner allt motstånd mot övervakningssamhället symboliserat av FRA, acceptera utbyggd kärnkraft, hålla linjetal där "mångkulturalismen" … Fortsätt läsa Juholt

;Svensk dokumentärfilm utklassar svensk spelfilm. Nu har dokufestivalen Tempo börjat. Alltid lika roligt. Invigningsfilmen Jag är min egen Dolly Parton om fem kvinnors liv – alla är musiker – var en fin feel good-movie.Men roligast på festivalen är nog de filmer sorterade i temat "Reality is fiction" och rör sig i zonen mellan fiktion och … Fortsätt läsa Tempo

8 mars är en bra dag att läsa libanesen Vénus Khoury-Ghata. Hon ser ut lite som Suzanne Brøgger och skriver med starkt patos. Elisabeth Grates bokförlag har gett ut tre av hennes romaner. Mest gillar jag Ett hus på randen till tårar. Nu kommer Hafia, en kort novell som egen fin liten "bok" (är 30 … Fortsätt läsa 8 mars

Sent läser jag Åsa Linderborgs inlägg om vänstern och Kairo. Hon citerar Aron Etzler i Flamman som saknar ideologisk kompass hos den egyptiska revolutionsrörelsen. Åsa L instämmer och skriver: "Situationen påminner lite om Pariskommunen 1871, som också uppstod helt spontant och saknade ett ideologiskt och organisatoriskt epicentrum. Enorma förhoppningar grusades, en elit byttes mot en … Fortsätt läsa Revolutionsfilosofi

Uppgörelsen mellan MP och regeringen kunde naturligtvis varit ännu bättre. Vad innebär det till exempel att "vissa" papperslösa ska ha rätt till sjukvård. Men överenskommelsen är ändå ett skönt utropstecken i ett mörkt Europa. Sverige gör tvärt om. Både som faktisk politik och symbolpolitik. Ett långfinger till de danska vägvalen. En lättnad.

Jag har hittat tre läsvärda kommentarer om Merkels, Camerons och Sarkozys deklarationer att mångkulturalismens tid är slut. Alla finns på Eurozine. Det är Cécile Laborde, Claus Leggewie och Kenan Malik.Tysken Claus Leggewie reagerar ungefär som jag. Vi behöver mer, inte mindre mk. Hans inlägg pekar på mångkulturalismens tomhet som begrepp. Kritikerna utmålar det som en … Fortsätt läsa Multikultibashing

Socialdemokraternas partiledaval har blivit mediadrama utan innehåll. Jag öppnar tidningen och ser fyra klonade män. Sedan hör jag andra män uttala sig om vilken man det kan bli. Vad hände med det en gång feministiska partiet? Ingen kandidat berättar om sina politiska passioner. Det är som att välja mellan fyra svarta små lådor. Ingen vet. … Fortsätt läsa Vågor från Kairo

I början av september sade jag till vänner att om de borgerliga vinner valet kommer C och KD ligga under fyra procent 1 februari och aldrig återkomma över. Jag försökte hitta någon att slå vad med. Jag fick fel – på en månad. Nu ligger de där. Jag tror det är framtiden.

Europa försöker hålla masken uppe. Men den beska sanningen om revolutionerna i Nordafrika är att Europa inte betytt någonting. Händelserna är en rak illustration om vår krympande betydelse. När historien så smånngom skrivs misstänker jag att både Ankara och Washington varit mer aktiva. EU:s politiska elit har visat mer skräck för flyktingar i fiskebåtar än … Fortsätt läsa Europas öde

Jag läser Lisa Bjurwald varje morgon. Hon skriver ju nästan varje dag på DN:s ledarsida. Hur hinner hon? Och varje gång känns det som en bra start. Sveriges största modrgontidning har fått en energisk antirasist på ledarplats. Perfekt tajmning med tanke på läget i Europa. I dag skriver hon om den danska högerjournalisten som varit … Fortsätt läsa Lisa varje dag