Sent läser jag Åsa Linderborgs inlägg om vänstern och Kairo. Hon citerar Aron Etzler i Flamman som saknar ideologisk kompass hos den egyptiska revolutionsrörelsen. Åsa L instämmer och skriver: "Situationen påminner lite om Pariskommunen 1871, som också uppstod helt spontant och saknade ett ideologiskt och organisatoriskt epicentrum. Enorma förhoppningar grusades, en elit byttes mot en … Fortsätt läsa Revolutionsfilosofi
Liberalismens korsdrag
2010 var svärtans år. Franska staten jagade romer. En bok om att muslimer sänker landets IQ blev tysk bestseller. I Ungern marscherade uniformerade antisemiter. Och i Nederländerna bjöd liberalerna in kontinentens bittraste islamofob till politikens finrum. En rasism skräddarsydd för nordeuropas sekulära välfärdsstater provas nu i Amsterdam och Köpenhamn. Utvalda rättigheter och selektiv upplysningsfilosofi används … Fortsätt läsa Liberalismens korsdrag
Uppgörelsen
Uppgörelsen mellan MP och regeringen kunde naturligtvis varit ännu bättre. Vad innebär det till exempel att "vissa" papperslösa ska ha rätt till sjukvård. Men överenskommelsen är ändå ett skönt utropstecken i ett mörkt Europa. Sverige gör tvärt om. Både som faktisk politik och symbolpolitik. Ett långfinger till de danska vägvalen. En lättnad.
Multikultibashing
Jag har hittat tre läsvärda kommentarer om Merkels, Camerons och Sarkozys deklarationer att mångkulturalismens tid är slut. Alla finns på Eurozine. Det är Cécile Laborde, Claus Leggewie och Kenan Malik.Tysken Claus Leggewie reagerar ungefär som jag. Vi behöver mer, inte mindre mk. Hans inlägg pekar på mångkulturalismens tomhet som begrepp. Kritikerna utmålar det som en … Fortsätt läsa Multikultibashing
Vågor från Kairo
Socialdemokraternas partiledaval har blivit mediadrama utan innehåll. Jag öppnar tidningen och ser fyra klonade män. Sedan hör jag andra män uttala sig om vilken man det kan bli. Vad hände med det en gång feministiska partiet? Ingen kandidat berättar om sina politiska passioner. Det är som att välja mellan fyra svarta små lådor. Ingen vet. … Fortsätt läsa Vågor från Kairo
Fyra procent
I början av september sade jag till vänner att om de borgerliga vinner valet kommer C och KD ligga under fyra procent 1 februari och aldrig återkomma över. Jag försökte hitta någon att slå vad med. Jag fick fel – på en månad. Nu ligger de där. Jag tror det är framtiden.
Europas öde
Europa försöker hålla masken uppe. Men den beska sanningen om revolutionerna i Nordafrika är att Europa inte betytt någonting. Händelserna är en rak illustration om vår krympande betydelse. När historien så smånngom skrivs misstänker jag att både Ankara och Washington varit mer aktiva. EU:s politiska elit har visat mer skräck för flyktingar i fiskebåtar än … Fortsätt läsa Europas öde
Lisa varje dag
Jag läser Lisa Bjurwald varje morgon. Hon skriver ju nästan varje dag på DN:s ledarsida. Hur hinner hon? Och varje gång känns det som en bra start. Sveriges största modrgontidning har fått en energisk antirasist på ledarplats. Perfekt tajmning med tanke på läget i Europa. I dag skriver hon om den danska högerjournalisten som varit … Fortsätt läsa Lisa varje dag
Naturen slår tillbaka
Jean Giono: Kullen (Elisabeth Grate bokförlag, Översättning: Jan Stolpe). Att läsa Jean Giono är som att lägga sig i en iskall bäck. Stilen är karg och korthuggen. Metaforerna lagda med sådan precision att himlen för ett ögonblick öppnar sig. Kullen var så omtumlande att jag omedelbart gick till biblioteket och lånade hem allt som fanns … Fortsätt läsa Naturen slår tillbaka
Camus och Nordafrika
Albert Camus är oupplösligt förbunden med frihetskriget i Algeriet. Hans grundläggande kritik mot våldet och terrorn – även FNL:s – placerade honom mitt i konflikten. Jag har precis kommit hem från en fransk småstad vid Medelhavet. På teve kom nyheterna från Libyen. Av en ren tillfällighet läste jag Camus Människans revolt. På sätt och vis … Fortsätt läsa Camus och Nordafrika
Per Wirtén 