Kina, Japan och Korea bildar nytt maktcentrum.

Den stora frågan är var motvikterna till imperiet finns. Hur man skapar en värld med fler maktcentrum än bara Washington. Europa har sitt svar klart. Bush har gjort det skarpare än nånsin.
Nu samlar sig Asien. I en sällsynt intressant artikel i nya Le Monde Diplomatique skriver Wang Hui om en ny asiatisk regionalism. Han är idéhistoriker, chefredaktör för Dushu i Beijing och kastar ljus över en diskussion inga svenska tidningar rapporterar om.
Idéer om politisk integration testas i både Japan och Kina. Har spridits ända till Indien. EU försonade Frankrike och Tyskland. Samma process väntar i Asien, skriver Hui. Men där mellan triangeln Kina, Japan och Korea.
Hui beskriver ett fördolt idéarv – asianismen – som nu stiger upp till ytan. Länge förknippat med japanska stormaktsdrömmar eller röda befrielserörelser. När både kolonialism och kommunism nu tappat glansen formuleras idéarvet om.
1925 talade Sun Yat-Sen varmt om storasianismen. Ett alternativ till europeisk dominans och sönderfall i nationalstater. Men även protest mot olika asiatiska imperiedrömmar. Där finner Wang Hui själva utgångspunkten. Det nya Asien ska inte bli konfucianistiskt, japanskt eller kinesiskt. Det ska istället söka enhet i mångfalden, som det heter i Europa.
Moderniteten skapades inte genom påbud från ett maktcentrum, utan i kommunikationen mellan många olika, skriver han. Omtumlande diskussioner kan anas. Tigerekonomierna har redan ritat om den koloniala geografin. Med några snabba beslut kan de sänka dollarn och USA:s ekonomi redan i morgon. Nu väntar vi på politiken.