(Expressen, 10/4 2023). Herregud. Jag behöver hjälp. Om kritikerns uppgift anses vara att få kontroll över det litterära verket, att kunna behärska det, så är jag nu en förlorare. Bredvid mig ligger senegalesen Mohamad Mbougar Sarrs nya roman ”Fördolt är minnet av människan”. Och vid sidan av den min anteckningsbok som kryllar av nerklottrade noteringar … Fortsätt läsa Hans bok gör mig hjälplös

(Expressen, 9/10 2022). Just i dag för 175 år sedan förklarades slaveriet avskaffat på den svenska ön S:t Barthélemy. En epok var slut. Ett ekonomiskt system upphävt. Den 9 oktober firas fortfarande på ön. Vi borde göra samma sak i Sverige: hissa flaggorna som en påminnelse.                 Att Sverige under 93 år hade en liten … Fortsätt läsa De glömda slavarna

(Expressen, 5/10 2022) När författaren Sasa Stanisics farmor blev dement utlöstes en vilja att rädda hennes minnen från långsam förstörelse. Han gav sig ut på en minnesresa för att förstå var han egentligen kom ifrån. Hans familj. Hans ursprung. Den ledde honom från hemstaden Hamburg till en liten stenig by i de bosniska bergen, till … Fortsätt läsa Det gamla Jugoslavien beskrivs som ett sagoland

(Expressen, 3/10 2022) En vän ringer och undrar om jag sett allt förakt som riktas mot Sven Anders Johansson på sociala medier. Nej, men jag blir inte förvånad. Är alla samtal dömda att spåra ur?                 Efter valet riktade Johansson kritik mot det han ansåg vara kulturdebattens kampanjliknande ”SD-hat”. Han verkade anse att det saknade … Fortsätt läsa Acceptera inte hat, förakt och cancelkultur

(Expressen, 12/3 2022). Antalet sätt att berätta en människas liv är begränsat. Men i sin nya roman har Elif Shafak upptäckt en oprövad väg. När en människa dör verkar det som om hjärnan går upp i kort hyperaktivitet innan den slocknar. Kan det vara så att alla arkiverade minnen och intryck då exploderar i en … Fortsätt läsa Även döden är ett klassamhälle

(Expressen, 26/9 2021). Hur kan man skriva som Rachel Cusk gör? Hon är skrämmande. I hennes nya roman sviktar inte en enda mening. Allt sitter. Stilen är stenhårt konsekvent genomförd, som om hon skapat en skyddsvall mot en inre framstörtande panikångest. Jag kan knappt andas när jag läser. Översättningen inskärper känslan. Texten är totalitär. Jag … Fortsätt läsa Jag kan knappt andas — inte en mening sviktar