När Carol Isaacs hittade en kartong med gamla fotografier från Bagdad förstod hon att det var dags. Hon måste ta itu med sin familjs historia. Med hjälp av vittnesmål, bilder och musik satte hon igång ett minnesarbete. Det verkar ha varit som när en dammlucka brister. Hon hade växt upp i en av Londons villaförorter. … Fortsätt läsa En förlorad värld

Få vet vem Florian Schneider var. Men alla känner till Kraftwerk. Under den tyska musikgruppens kreativa storhetsperiod, för fyrtio år sedan, utlöste varje skiva väldiga gräl. Alla hade en åsikt. Alltid om musiken. Aldrig om artisterna, eftersom de var så sällsynt tillbakadragna. Fotografierna var få. Intervjuerna ännu färre. När meddelandet nu kommit att Schneider avlidit … Fortsätt läsa Florian Schneider, vilket vackert namn

Jag kan inte säga att jag kände Per-Olov Enquist. Men han var min kollega på Expressen kultur i mer än ett kvarts sekel. Vi sågs inte ofta, men regelbundet. Jag beundrade honom. Alla gjorde det. Men nu känner jag mig lite osäker. Är beundran verkligen rätt ord? Det låter så kyligt. Sanningen är nog en … Fortsätt läsa Han låg i spets. P O Enquist 1934 – 2020.

Kort före sin död 2010 förutspådde historikern Tony Judt den starka statens återkomst. Nyliberalismens nedmontering av den hade lämnat människor värnlösa. Mycket riktigt. Tio år senare har brexitparollen ”Take back control” blivit politikens portnyckel. Alla griper efter den. Coronapandemin har gjort dem ännu ivrigare. För liberaler är läget prekärt. Hela det komplex som kallas den … Fortsätt läsa Mot den nya skalan

För tretton år sedan putsade Naomi Klein upp en gammal idé med ett nytt begrepp: chockdoktrinen. Stora kriser förändrar världen. De ger ideologerna rum för framryckning. Alla undrar om coronakrisen är en sådan chock. I sin nya bok utgår den franska stjärnekonomen Thomas Piketty från ungefär samma idé, men med ett siktdjup på hundratals år. … Fortsätt läsa Ny radikalism

Min mamma är 90 år. Hon lever nu i ensam coronakarantän högst upp i ett höghus. Städhjälpen har slutat städa och handlar i stället hennes mat. Biblioteket och bokhandeln bär upp böcker. Alla bidrar med hjälp på sitt sätt. Men trots all försiktighet avlider äldre. Den här våren följs döden inte bara av sorg, utan … Fortsätt läsa Dör mamma förlåter jag aldrig mig själv

Äntligen händer det något i Nina Bouraouis flitiga författarskap. Hon har flera år gått i cirklar, trampat runt i egna spår, som om hon väntat på rätt energi. Nu kommer utbrottet. Ny riktning. Nytt syre. Med ”Gisslan” ansluter hon sig till de arga författarna, till de som knutit an till det franska raseriet. Jag tänker … Fortsätt läsa Uppfriskande vrede