(Expressen, 3/10 2022) En vän ringer och undrar om jag sett allt förakt som riktas mot Sven Anders Johansson på sociala medier. Nej, men jag blir inte förvånad. Är alla samtal dömda att spåra ur?

                Efter valet riktade Johansson kritik mot det han ansåg vara kulturdebattens kampanjliknande ”SD-hat”. Han verkade anse att det saknade mening. Jag tillhörde de som hade invändningar. Man måste kunna ha det utan att öppna för en storm av tillmälen.

                En viktig slutsats i spåren av de avdemokratisering som pågår i bland annat Ungern och Polen är att motståndet inte får överta samma metoder. Den som vill försvara demokratin måste respektera demokratins etos. Hat, förakt och cancelkultur kan inte accepteras – inte ens på sociala medier. Att bli som Hanif Bali är ett förräderi mot den grundsynen.

                Det tillhör de gränser demokrater behöver uppmärksamma, understryka och försvara. I en kommentar i DN (30/9) för Johansson ett intressant resonemang om att dessa försvarslinjer aldrig är fasta, kanske feltänkta. Han har poänger. Demokratins innebörder är ju i kontinuerlig rörelse. Men jag blir inte övertygad.

                Att kalla SD fascistiskt är ett ödesdigert misstag. Men de ansluter sig till en radikalkonservativ tradition som aldrig varit demokratiskt trovärdig. När tjugo procent av landets befolkning ser dem som ett framtidshopp blir det viktigt att trots svårigheter identifiera dessa gränser: fria medier, opåverkad forskning, minoriteters rättigheter, asylrätten, en öppen och tillåtande offentlighet.

                Motståndet befinner sig just nu i nederlagsläge. Johansson har rätt. Man varför? Har det orsakats av kulturdebattens envisa varningar? Eller av att nästan hela det partipolitiska fältet acceptera SD som politisk riktningsgivare i viktiga frågor? Kanske har alla våra varningar trots allt haft viss framgång genom att bromsa SD:s radikalism?

                Frågorna besvaras inte av reflexmässigt hat i någon riktning. Sven Anders Johansson tillhör de få kulturkritiker som regelbundet skriver störande och tankeväckande. Han ska ha respekt, inte förakt. Även när man drar olika slutsatser.