Fp:s integrationsförslag blandar framsynta idéer med repressiva åtgärder. Per Wirtén uppmanar häcklarna på åsiktsläktaren att läsa hela förslaget.

Vem vill bli sedd i sällskap med Mauricio Rojas? Det antyds att han är smygrasist och lockat folkpartiet över Öresund. Det förslag till integrationspolitik han skrivit tillsammans med Gulan Avci, Avni Dervishi och Nyamko Sabuni har satts i giftskåp med kombinationslås. Av alla. I Dagens Nyheter drar Mustafa Can till med att kvartetten påminner om krogarnas dörrvakter – de biffiga svartskallar som inte släpper in andra svartskallar till bardisken. Onkel Tom, alla fyra, med andra ord.
Det där dokumentet måste man ju bara läsa, tänker jag och laddar ner det.
Men sedan vet jag inte längre.
Vet inte vem jag ska vara mest arg på.
Alla kritiker som dragit på – men antingen inte läst vad de skriver eller inte bryr sig det minsta hur man med politiska åtgärder ska kunna komma åt den rasdiskriminering som äter upp både rättvisa och demokrati – och som föredrar snygg parollpolitik före faktiska reformpolitik.
Eller den här liberala kvartetten som först lyckas plocka fram några sällsynt framsynta förslag. För att sedan sänka dem i en svart brunn med repressiva idéer.
”Bryt utanförskapet!” är helt enkelt himla intressant läsning. För den som orkar läsa. Det man med säkerhet kan säga är att det kräver minst två olika svar. Och att rasism är det inte. Inte heller repris på danskt folkeparti.
Nej, kvartetten pekar på en ”systematisk uteslutning” från arbetslivet, på diskriminering som förklaring till orättvisor och kränkningar. Problemet finns i samhällets strukturer. Inte i invandringen. Inte i det kosmopolitiska.
Därför föreslår dom statligt finansierade ”solidaritetsbanker” som ska låna ut riskkapital till noll ränta i fattiga stadsdelar. Där ska även finnas direktvalda utvecklingsråd, starkare kvinnojourer (mer pengar utlovas) och närpolis.
Dessutom tvång på avidentifierade jobbansökningar för att bromsa diskrimineringen. Kompromisslös attityd mot patriarkalt förtryck i kulturens eller religionens namn. Och så vill de avskaffa religionsundervisningen i skolan, ersätta den med ett sekulärt livsåskådningsämne och tvinga konfessionella friskolor att använda kommunala lärare i just det ämnet.
I riksdagen stödjer de jobbet för amnesti åt migranter utan dokument, även om det inte nämns i programförslaget.
Helt enkelt väldigt bra. Dilemmat är att alltsammans bäddats in i nyliberal systemsskiftesiver: allt ska privatiseras och resten läggas ner, arbetsrätten upplösas och jobbarna stå på tå. En gammal strid i nytt sammanhang.
Om man kallar detta smygrasism eller ett närmande till danskt folkeparti förstår man inte att även en nyliberal höger kan vara passionerade motståndare till rasdiskriminering. Man missar viktiga afro-amerikanska röster som Thomas Sowell och Shelby Steele – säkert inspiratörer för den svenska kvartetten. Och man ser inte de viktiga skiftena som den strukturella rasdiskrimineringen nu framkallar i det politiska landskapet.
Då blir dessutom den repressiva 1800-talspolitiken som också ryms i programförslaget näst intill obegriplig. Tvångsarbete och inlåsning på institution (så kallad utbildning) för socialbidragstagare, samt utvisning av dömda brottslingar utan medborgarskap. Det första ett återinförande av lösdrivarstadgan. Det andra är inget nytt, det görs redan, men kan utan individuell prövning innebära modern fredlöshet. Angrepp mot rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Men inte rasism. Alla socialbidragstagare är inte svartskallar. Alla de invandrare som begår brott är inte svartskallar. Det är ju stereotyper som sverigedemokrater och andra hela tiden försökt framkalla, och antirasister samtidigt motarbetat.
Deras ofrihetspolitik växer inte ur rasism. Danskt folkeparti, Vlaams blok och Front National är nåt helt annat. Dom är antiliberaler. Kvartetten är tvärtom: liberala extremister som i sin avsky för offentliga välfärdsinstitutioner hamnar i ofrihetsburen.
Regeringen borde svälja förtreten att inte orkat tänka lika smart, sno det bästa och signalera snabba propositioner. Först om solidaritetsbanker. Sedan avidentifierade jobbansökningar och religionsundervisningen. Det gäller att hinna före folkpartiets landsmöte.
Åsiktsläktaren kan under tiden träna bättre fotarbete, intressera sig för politik och kanske även hinna läsa lite.