Mosaik utan fast mönster

Ett inlägg i serien "Mångkultur — på vems villkor?" med anledning av mångkulturåret 2006.

Rösterna började höras för något år sedan. Efter sommarens bomber i London blev de fler. De kommer inte från främlingsfientliga. Men från liberaler, socialdemokrater, forskare, intellektuella. De är röster i vinden som vill varna, prövar tonläge och ordval. Ännu fäster det inte riktigt, utan sveper förbi. Nästan omärkligt. Ingen har ännu satt ner foten. Men det verkar lutar åt en hård slutsats: Att de mångkulturella idéerna är ett större hot än rasdiskrimineringens vardag.
Det låter som ett omöjligt försök att vrida klockan bakåt. Helt knäppigt, tänkte jag först. Politiken har äntligen börjat ta till sig en beskrivning av verkligheten där den institutionella, eller strukturella, rasismen ringas in. På golvet bredvid mitt skrivbord ligger den väldiga statliga utredningen Det blågula glashuset (SOU 2005:56). 650 sidor kartlagd diskriminering. Och samtidigt morrar Masoud Kamalis kommande SOU:er runt hörnet. Vem kan längre påstå att rasdiskriminering är en teoretisk luftballong?
Men rösterna i vinden kanske inte är så knäppiga. Man kan ju också tolka dom som ett kvitto på att de mångkulturella idéerna faktiskt tagit skruv. Att det nu kommer kritik och debatten skärps. Alltså bara bra.
En migrant lämnar alltid något och förlorar en del av sig själv. Men när ett land förvandlats till invandrarland, som Sverige gjort, sker samma sak. Det vinner nytt, men måste just därför lämna något bakom sig. Idén om mångkultur inskärper hur viktigt det är att lämna detta något bakom sig — och att gör det gång på gång.
Det pågår försök att bädda in det mångkulturella i bomull och göra det oförargligt. Framställa det som en fråga om fler egyptiska pjäser på Dramaten. Men det är lönlöst. Frågan är för akut, påträngande och kontroversiell för att ligga still.
Om man byter mångkultur mot de bredare perspektiven i det kosmopolitiska blir sprängkraften tydligare. De senaste åren har skiftet blivit vanligt i böcker olch artiklar. Fördelen är att frågorna då globaliseras. Malmös ibland rätt upphetsade diskussioner om Rosengård kan plötsligt knytas samman med de om EU eller den svajiga internationella rättsordningen.
Den kosmopolitiska principen innebär, mycket förenklat, att världen inte ska styras efter diplomatins principer utan demokratins. Grundtanken är att gränser ska öppnas, mellan länder och regioner, men också i segregerade städer och ända in i människors innersta identiteter.
I nationens politik sammanfaller det kosmopolitiska med det mångkulturella. Ett kosmopolitiskt Sverige skulle lämna svenskheten som sammanhållande princip bakom sig. Svensk etnicitet, svensk kultur och svenska värderingar skulle inte längre bära upp landet. Tillspetsat kan man säga att svenskhet då blir en privatfråga. Precis som kristen tro är i ett sekulärt samhälle.
Istället för det nationella träder demokratin (politiken) och människors fri- och rättigheter (lagen) in som ett lands sammanhållande kitt. Den tyske filosofen Jürgen Habermas brukar kalla det för en ”konstitutionell patriotism”. Idén prövades i USA, men slaveri och rasfilosofi förvandlade den till mer ideal än verklighet. Efter hundra år av antirasism och erfarenheter från nationalismens mörker är kanske läget mer moget. Den här gången i Europa.
Jag vet att det låter akademiskt. Men den politiska sprängkraften är stark. Fråga de minoriteter — judar, samer, resandefolk, zigenare, tornedalsfinnar och andra — som svenskheten under 1900-talet tvingade ut i Sveriges marginal.
Diskriminering har många orsaker, men rasismens strukturer är ett uppenbart nav. Så länge etnisk svenskhet är sammanhållande värdenorm och markör för in- och uteslutning så sitter den mitt i navet.
Det kosmopolitiska, eller mångkulturella, är ingen utopisk samhällsordning. Inte antirasismens motsvarighet till drömmen om det klasslösa samhällets frid. Men en politisk ram för att hantera de konflikter som ett öppet invandrarsamhälle hela tiden måste lösa och förhandla. Och samtidigt ett grundskott mot rasismens föreställningsvärldar. Ett knippe idéer som haft polemiken som sin livsluft. Dels mot rasfilosofin. Men sedan hundra år även invecklat i en annan svår tvåfrontsstrid.
Först mot assimileringspolitikens krav på likhet: Den stora smältdegeln där alla förvandlas till homogena landsmän, i en omvandling som drivs av skräck för det annorlunda, för den uppspräcklade staden, för kulturella enklaver som det ofta heter i debatten i Malmö.
Sedan mot pluralismens idé om samhället som en fastlagd mosaik där varje enskild ska vara fastgjuten i sin etniska, kulturella eller religiösa gemenskap. Där mosaikbiten — enklaven — inte blir en möjlighet bland många andra livsrum och identiteter, utan en plats där människor hålls låsta av gruppens historia.
En kosmopolitisk och mångkulturell stat kan inte acceptera att smätdegeln mal ner mosaiken till en grå klump av föreställd svenskhet. Eller att potentater och patriarker försvarar förtryck och inlåsningar med hänvisning till den egna mosaikskärvans kultur eller religion. Själva poängen är att istället hålla alla gränser öppna, andas i rörig olikhet men ändå orka respektera dom som faktiskt inte vill leva spräckligt utan i stillhet på den egna mosaikbiten.
Det är klart att det mångkulturella måste ha både kritiker och motståndare. 2006 är ett mångkulturår i Sverige. Kanske var ursprungstanken att göra mångkultur mindre kontroversiellt. Uppgiften måste vara den motsatta. Att baxa det från kulturens och stilkonsumtionens oförargliga domäner till politikens omvälvande. Och på så vis bevisa att rösterna i vinden har rätt: det mångkulturella är ett hot — mot en maktfördelning som utmynnar i orättvisor i staden och övergrepp i enklaven.
Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.