Tre israeliska soldater är kidnappade. Israelis arméchef svarar med ambitionen att bomba Libanon ”20 år tillbaka”.

Tre israeliska soldater är kidnappade. Israelis arméchef svarar med ambitionen att bomba Libanon ”20 år tillbaka”. Samtidigt fortsätta mala Gaza till grus, terrorisera invånarna och kidnappa folkvalda politiker. Senast i går precisionsdödades 20 palestinier av en flygfälld bomb i Gaza City.
Den som är förvånad kan räcka upp handen.
Alla som orkat har kunnat se våldsspiralen ladda upp för att nu skjuta i väg med sommarvärmen. Konflikten har intagit sådant läge.
Palestinierna ligger ner med buken blottad. Utslagna. Besegrade av Israel. Förödmjukade av omvärlden. Svikna av först korrupta politiker och nu av islamistiska amatörer. Politiken är ett tomrum och samhället ett hus som störtat samman.
Israel ser inga hinder att göra med andra som faller dem själva in. De tror sig kunna regera oinskränkt. Konflikten är snart slut, antyds det. De är helt upptagna med den falska föreställningen att makt kommer ur en gevärspipa.
Men konflikten är fortfarande brännhet. Och mer ojämlik än på decennier.
Det är ojämlikheten – assymetrin – som vässar våldet på båda sidor. Enkla kidnappningar mot tung militär terrorism.
Europa och Sverige har provocerat fram det dödande som nu rullar fram. Genom att isolera en demokratiskt vald palestinsk regering, stoppa bistånd och acceptera israeliska övergrepp har ojämlikheten förstärkts. Desperationen tilltagit. Det är enkelt att se kidnappningarna som ett sista försök att få nån form av förhandlingsläge med Israel.
Just nu finns bara en väg bort från katastrofen, som är kalla-kårar-nära, och det är att förstärka den palestinska sidan: politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt. Små länder kan göra skillnad.
Den utikesminister som orkar kan räcka upp handen.
Per Wirtén