Vad är det för fel på killar?

I fredags väcktes åtal mot fem unga män i Stockholm. Det kan bli vinterns mest uppmärksammade rättsfall. De står åtalade för att den 6 oktober ha dödsmisshandlat Riccardo Campogiani, 16 år, efter en fest på Kungsholmen. Åklagaren vill ha skarpa straff och åtalar fyra av dem för mord. Det ligger i linje med samhällsutvecklingen. Alla myndigheter utvecklas i riktning hårdare attityd.

När nyheterna om misshandeln slog ner var det säkert många som reagerade med den spontana frågan: Vad är det för fel med killar? Men den ställdes aldrig i offentligheten.

När människor protesterade och kampanjmaskineriet satte fart var det i stället mot "ungdomsvåldet", "gatuvåldet" och "gängkulturen". Men det uppenbara förhållandet att de som slåss alltid är män och att deras slag drivs fram av en idé om manlighet, försvann. Det var som att en välmenande dementimaskin slog till. Allt kan diskuteras, utom genus.

Misshandeln av Riccardo var inte det enda exemplet. Hösten gick i det manliga våldets tecken. Samma helg sköt en man i Blekinge skarpt mot taskiga mopedungdomar av vilka en dödades. Varje dag har den kriminella maffian, så kallade mc-klubbar, fått rubriker. Inför fotbollsmatcher har Firmorna samlats för att sparka på kroppar. I Finland drabbades en skola av manlighetens just nu mest spektakulära rituella våldshandling: Mordjakt på skolkamrater och lärare. Män och återigen män.

Problemet är inte mannen som könsvarelse. Men manligheten som föreställning om hur män ska leva för att vara "äkta" män – en ideologi eller -ism lika dominerande och naturliggjord som nationalism och individualism.

Men det är märkligt hur svårt det är att få en diskussion om fenomenet. Den hänvisas till små feministiska eller akademiska sammanhang. När får vi se folkliga manifestationer mot manlighetsvåldet? När ska politiker och poliser börja diskutera?

I en artikel i nya Arena (6/07) beskriver jag manlighetsideologin som en akut samhällsfara. Offren runt dödsmisshandeln av Riccardo är bara några i det stora havet. Varje dag drabbas kvinnor, män, barn och tonåringar. Samhällskostnaderna är enorma: sjukvård, polisövervakning, terapitimmar och sorg.

Om de åtalade verkligen döms för mord har rättsapparatens syn på den typ av våld Riccardo råkade ut för skärpts markant. Det är ett allvarligt steg. Men det tas utan att ett ord sägs om att förövarna alltid är män och att våldet därmed är länkat till ett större mönster. Tänk om de alltid vore invandrade – vilken storm det skulle vara.

Trygghet kräver förebyggande arbete. Det är dags att börja svara på frågan vad det egentligen är för fel på killar. Att uppmärksamma manlighet som våldsmaskin. Det är en samhällsfråga. En politisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.