Hillary Clintons närhet till maktapparaten kan bli hennes fall

Primärvalen i USA är de mest ovissa på decennier. Bakom loppet mellan demokraternas tre toppkandidater utspelas dessutom en annan strid. Den handlar ytligt om strategi – men djupast om partiets politik och själva karaktär. Huvudperson är Howard Dean. Alla minns honom som populär kandidat 2004, från lilla Vermont och med stöd från partiets radikala nätaktivister. Det är en avgörande strid som utspelas i medieskugga.

Efter sitt abrupta nederlag för fyra år sedan, då han fick ge sig för John Kerry, studsade han direkt och oväntat tillbaka in på scenen som ordförande för DNC, Democratic National Committee, ett jobb som närmast kan beskrivas som partiledare. Mest oväntat var det nog för partiets apparat i Washington, drivorna av opinionsanalytiker, pr-gurus och talskrivare, som aldrig förstått sig på honom.

Dean valde strid från dag ett med sin "Fifty-state strategy". I stället för konsulter efterlyste han lokala aktivister i varje delstat. Ordningen vändes upp och ner. Häpna delstatspolitiker mötte plötsligt frågan: "Säg vad ni behöver så ska vi stötta er." Washington blev resurscentrum i stället för ordercentral.

För första gången på vem vet hur länge började partiet satsa på alla delstater, även de som ansetts hopplöst republikanska. Hela landet ska räknas, var Deans budskap. Han blev ledare för ett uppror, språkrör för en uppdämd vrede mot Washingtons slipsgossar och unga kvinnor i snäva kjolar.

Det utvecklades till en infekterad strid. Elitpolitiker i Washington, som Nancy Pelosi och Harry Reid, hade upphetsade möten med Dean. Underhuggare sändes ut för att förtala hans "Fifty-state strategy" i media.

Ingen demokratisk presidentkandidat står närmare den här innersta maktapparaten i Washington än Hillary Clinton. Den stora osäkerheten är inte bara hennes Irakpolitik utan även hennes Deanpolitik.

Kärnfrågan är på sätt och vis Södern. Den del av USA där partierna är jämnstarka i lokala val, men där demokraterna nästan utplånats i val till Vita huset och kongressen i Washington. 2000 vann Al Gore inte en enda sydstat. 2004 gav John Kerry upp alla utom Florida innan kampanjen ens börjat. Spin-doctors menade att partiet permanent borde ge upp Södern och mellanvästern.

Howard Deans strategi är den motsatta: Att Södern måste återerövras. Inte genom att kalkera republikanernas politik, men genom att närma sig regionens tradition av radikal ekonomisk populism.

Kongressvalet 2006 blev en liten men ändå spektakulär framgång för Deans strategi. Demokraterna vann plötsligt småstadsdistrikt i Södern. Siffrorna var entydiga.

Hillary Clinton är Howard Deans motpol i den här striden. Kanske är det därför misstron från radikala aktivister är så stor mot just henne. Den kända nätaktivisten Markos Moulitsas uttryckte mångas farhågor när han i en artikel i Washington Post undrade om en ny Clinton i Vita huset också innebär comeback för "de personer som malde sönder hela partibasen under 1990-talet och fortfarande bär på ett grundläggande förakt för partiets gräsrötter."

Striden om partiets karaktär kan bli Clintons fall och ge Obama eller Edwards segern.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s