Socialdemokratin tiger bort jämlikhetsfrågan

Socialdemokraterna är fortfarande bra på trygghetssystemen. Men har tappat bort ojämlikhetens kärnfrågor. Det är en stor förlust.

Förra veckan presenterade Institutet för Näringslivsforskning hur de rikas förmögenheter växt dramatiskt. Mönstret är tydligt. Andra undersökningar har länge visat att inkomstskillnaderna ökar lika mycket. Alla kurvor visar på ett trendbrott: När jämlikhetspolitiken tappar energi ökar klassklyftorna.

Siffrorna bekräftar vardaglig erfarenhet. Det mest överraskande är socialdemokratiska politikers ointresse. De mumlar lite och studerar sina skospetsar. Inte så konstigt. Ojämlikheten har växt under ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Under Göran Perssons tid blev Sverige ett undantagsland i Unionen. I EU-kommissionens rapport Social Inclusion and Income Distribution in the European Union (2007) pekas Sverige, Storbritannien och Finland ut som de länder där ojämlikheten ökat mest. I många andra har den knappt ökat alls.

Det som mest av allt förändrats är att de rika blivit superrika. Göran Persson utvecklades till symbol för den nya urbana borgerligheten: En gräddprins med egen gård i Sörmland. Men nu är epoken Persson över. Dags att vända blad. Hög tid att bromsa kurvorna och hitta en jämlikhetspolitik med högre ambitioner än ersättningsnivåer i trygghetssystemen.

Opinionen för en sådan politik är stark. Alla ser att de superrika inte gör rätt för sina pengar. En internationell opinionsundersökning (från Harris Poll, Washington) visade i somras att majoriteten, till och med i USA, vill ha politiska åtgärder mot inkomstklyftorna.

Socialdemokratin behöver återerövra jämlikhetsfrågan. Sluta se den som problem att tiga bort och förvandla den till möjlighet. Kanske också en väg att öppna partiets baklåsta Europapolitik. Ojämlikhet – och fattigdom – är en Europafråga. En amerikansk ekonom har visat att skillnaderna mellan rika och fattiga är större i EU än i USA. I senaste Arena (6/07) kan man läsa hur han föreslår en New deal för unionen.

Problemet är att det saknas politiska instrument. Hur gör man? I sin nya bok Supercapitalism visar Robert Reich hur pengarna invaderat och paralyserat amerikansk politik. I stället för fungerande lagstiftning förfaller politiken till moraliserande utspel: I Sverige genom Marita Ulvskog.

De tre oppositionspartierna borde samla en liten kvalificerad grupp – radikala forskare, utredare, experter – med uppdrag att hitta moderna instrument. Vad kan en svensk regering göra? Inga svepande honnörsord. Bara konkreta förslag. Ren politik. Det är en utmaning: Vågar de?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.