Har inte varit på valmöte sedan jag kvaddade Barry Goldwater 1964. Största segern nånsin. Hans kampanjchef blev så knäckt att han tog jobb som bilmek i Nebraska. Jag var kungen i Amerika. Bara så ni minns.

Dom säger att det här är bästa valrörelsen sedan JFK mot Nixon. My God. Jag såg Hillary i Virginia. Där stod tusentals i fyra timmar och väntade. Och hon är inte ens kandidat! Vem väntade så länge på mig? Jag var lika stor som Muhammed Ali. Nu är det Obama. Tacka mig. Ja, gör det. Har ni fattat? Jag valde rättvisan före makten, sköt segregeringen i sank, gav Södern till republikanerna och blev en grekisk tragedi från Texas.

Nu ser jag en white lady ge Södern till en svart kandidat. Äntligen. Jag vill tillbaka. Jag vill vara med. Ni minns mig som en myglare. Men jag var en drömmare, en som fattade att sätta skräck i plutokraterna. Jag måste berätta för babyface Obama. Om makten och tragedin och att man fan inte kan gå omkring och se snäll ut. Rage against the machine, Obama. Rage.
 Lyndon B Johnson
 1908-1973