Offensiv bästa försvar

Alla stora världskulturer har förmodligen varit mångkulturella. När Jimmie Åkesson påstår att multikulti är en postmodern och europeisk idé hugger han därför i sten. Europa var under några decennier under 1900-talet visserligen ett av få undantag. Men priset för försöken att skapa kulturellt homogena nationalstater var förfärligt: terror, folkmord, folkförflyttningar, tvångssteriliseringar och krig.

Några längtar tillbaka till den likriktade värld som egentligen aldrig har funnits. Till dem hör radikala nationalister som SD och radikala islamister. Två sidor av samma mynt.

När sverigedemokrater skriver rasistiska och islamofobiska debattinlägg är det läge att aktivera den politiska idétradition som är deras rakt motsatta, nämligen kosmopolitismen. I stället för gränsbevakaren gör den gränsöverskridaren till politiskt och existentiellt ideal. Världen blir helt enkelt en bättre plats när människor som så vill kan korsa gränser: mellan kontinenter, länder, städer, religioner, identiteter, sexualiteter.

Nationalismens och xenofobins starka ställning i Europas parlament bevisar att mycket återstår innan myten om "lika barn leka bäst" har förlorat greppet. Det är hög tid att sluta mumla och bli tydlig: invandring är bra, kan inte hindras och behöver därför integreras som normalt fenomen i rättssamhället.

Även invandring kan återskapa likhetsdrömmen i välbevakade gemenskaper där varje tillhörighet lever på egen mosaikbit. Kosmopolitismen är motsatsen. Den eftersträvar varken assimilerad likriktning eller isolerade mosaiker. Kosmopolitismens uppdrag är att hålla alla gränser öppna. Kvinnor som vill bära hijab måste försvaras med samma rättighetsprinciper som de som vill bränna dem på Sergels torg.

Det kosmopolitiskt ordnade samhället binds inte samman av gemensam kultur, religion eller delad historia. Solidariteten vilar i stället på politiken, det offentliga samtalet, människans rättigheter och demokratins lagar. Inget annat. Men ändå så starkt.

Det är hög tid att placera denna urgamla idé om politiken mitt i svensk och europeisk debatt. Sverigedemokrater, radikalislamister och andra bemöts bäst med deras absoluta motsats: kosmopolitiskt präglade idéer om framtiden, friheten och tryggheten.

Tänk om oppositionens svar till Jimmie Åkessons islamofobiska utspel blev ett kosmopolitiskt löfte: att arbeta för ökad invandring till EU, asylrättens okränkbarhet, rätt till sjukvård för papperslösa, att skriva under FN:s konvention för migrantarbetares rättigheter och att den kommunala rösträtten för invandrade med uppehållstillstånd utökas till även riksdagsvalen.

Offensiv är bästa försvar. I Danmark testade Socialdemokraterna anpassningens väg – vi har sett hur det gick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.