I dag skriver SvD om tänkbara statsråd från MP och V. Bra. Men lyckas naturligtvis i ingressen vända det mot Mona Sahlin. Unga begåvade politiker från de andra partierna försvagar Sahlin är tanken. Alla vet att det är tvärtom. MP och V har energi och politiska idéer som socialdemokraterna är i desperat behov av. I själva verket gör de Mona Sahlin starkare.

I torsdags hade DN den hundrade opinionsmätningen om Mona vs Fredrik. Men nu med det pikanta tillskottet Maria. Mönstret börjar bli klart. Vårens mediadrev kommer sika in sig på Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Som medel kommer reportrarna använda opinionsmätningar. Men de kommer ta varje chans. Dramaturgin är redan klar. Mona är svag. Maria vill ha makt. De tänker fantisera fram en catfight som inte finns. 

Det är så uppenbart hur välbetalda politiska reportrar i riksmedier – jag tänker i första hand DN och SVT – inte klarar en rödgrön valseger. Deras kärlek till regeringen är för stor. Valrörelsen kommer bli medborgaropinionen (konstant rödgrön i tre år) mot mediaopinionen (konstanmt blågrön sedan minst fem år).

Nya Ord&Bild (1-2/2010) är fint. Många bra texter som cirklar kring 1989 och murens fall. Den tjeckiska sinologen Martin Hala skriver t ex klargörande om utvecklingen i Kina. Oundvikligen ser han Kina genom ett östeuropeiskt och tjeckiskt perspektiv. I Europa föll kommunismen samman. I Kina omvandlade den sig. Han avvisar tanken att Kinas utbildade medelklass kommer bli demokratikraft, sanningen är den motsatta: de har regimen att tacka för sitt växande välstånd och förblir lojala. Förändringen måste komma från annat håll.

När drevet gått mot olika borgerliga statsråd har det grundats på sakfrågor: sjukförsäkringar, a-kassa och annat. Men kampanjerna mot Mona Sahlin bygger bara på luft: på opinionsundersökningar. Ja, socialdemokraterna är bleka. Men problemet är samma som plågat partiet i två decennier: brist på politik, brist på konkreta reformförslag. Vad tycker de om skolpolitiken, om asyl och migration, om bostadsfrågan? Oklarhet över nästan hela linjen. 

När jag läste Martin Halas artikel om Kina slogs jag av dåligt samvete. Varför denna tystnad när kinesiska potentater blixtbesökte Stockholm? Inga kritiska frågor till svenska statsråd som fjäskade för diktaturens eminenser. Inga arga artiklar. Tystnad även på Dagens arena. 

Snödrivor i radhusens skuggläge. I solen blommar krokus. Humlor och bin kryper omkring i deras blomkupor. Vilka optimister.