Robert Putnam skrev en av 1990-talets viktigaste böcker: Making Democracy Work som var en empirisk studie om varför demokratin och staten fungerade i norra Italien men inte i södra. Den stora skillnaden han upptäckte var betydelsen av människors självorganisering. Där det fanns föreningar, organisationer, formaliserade nätverk – egentligen oavsett vad de sysslade med – skapades det han kallade socialt kapital, ett slags ömsesidigt förtroende som uppstod när människor handlade kollektivt, och då fungerade också demokratin – kanske även välfärdsstatens fördelningspolitiska ambitioner.

Nu är Putnam ute med ny bok. Jag har bara läst recensioner. American Grace är en fet studie av religion och kyrkor i USA. Naturligtvis handlar det om hur socialt kapital utvecklas i församlingar – oavsett om de är konservativa eller radikala. 

Men det som fångar mitt intresse är andra noteringar som stjälper vår förenklade bild av USA som plats för växande evangelikala högerkristna kyrkor. Föreställningen är föråldrad. Boken ställer Tea Party-rörelsen i annat ljus – mer som uttryck för pressad minoritet än växande folkrörelse.

Jag minns mina första sex månader i amerikanska Södern 1995. Jag såg kyrkor överallt. Till vänner sade jag att det var fler kyrkor där än moskéer i Gaza. Men det jag såg var slutet på en stor fundamentalistisk konservativ boom. Putnam: "In twenty-first century America expansive evangelicalism is a feature of the past, not the present".

Sedan har vinden vänt. Det är sekulära attityder som växt de senaste 15 åren. En lika stark, kanske starkare, ickereligiös vind som på 1960-talet. Unga amerikaner har identifierat kyrkorna som "judgmental, homophobic, hypocritical and too political". De beskrivningar av USA som dominerar samhällsdebatt i Sverige – särskilt från antiamerikansk apokalyptisk vänster – har inte hängt med. Den är 15 år efter.

Putnam beskriver hur evangelikalt kristna, abortmotståndare och andra i takt med förlorad mark identifierat sig helt med bara ett parti: republikanerna. Deras röster har blivit starkare. mer alarmistiska. I takt med svagare bas har de paradoxalt nog på så vis fått starkare inflytande.

Tea party-rörelsen är , ungefär som islamister i andra länder, en defensiv motreaktion mot sekularisering, relativism, demokrati, globalisering och öppenhet. Aggressiviteten är utslag av social marginalisering.