Ingen skyddad vik

;Så här skriver jag i Expressen i dag om självmordsbombaren från Tranås:

En man från Tranås reste till Stockholm för att sprida maximal död mellan husen. Under ett dygn tänkte sedan alla samma sak: tänk om han inte fumlat med bombrören. I kommentarer och samtal uttrycks förvåning att sådant kan hända här. I en kommentar säger terroristexperten Magnus Ranstorp att ”Sverige har tidigare varit en skyddad vik i en stormig värld."

Jag förstår inte. Sveriges särprägel är inte längre frånvaron av politiskt våld – men närvaron. Två statsråd har mördats i stadens vimmel. Svenska soldater patrullerar längs afghanska landsvägar. Andra medborgare åker ut i världen för att ansluta sig till jihadister och dö för sin övertygelse. För tio år sedan utelämnades två egyptier till terroristjägare och tortyranstalter. Hur kan man längre vara förvånad?

Att Sverige varit en skyddad vik är inte bara ett ofta upprepat  tankefel. Det närmare sig status av offentlig lögn.

Sverige har ju gedigen erfarenhet av olyckligt framgångsrika enmansterrorister. För 20 år sedan opererade Lasermannen på Stockholms gator. I år sköt en Malmöbo mot människor han trodde var invandrade. Båda valde offer med rasistisk och politisk eftertanke. De var små isolerade aktörer i en global rörelse av vit makt. Men ingen av dem kallas terrorister.

Håller begreppet terrorist på att etnifieras och bli ett fenomen exklusivt knutet till islam där imamer ställs till svars av journalister? I skuggen av betydelseförskjutningen har till och med svenska statsråd börjat tala om hela stadsdelar (de med moskéer i källarplanen) som säkerhetsrisker. Är det därför så många kan säga att i lördags klockan 17.00 anlände terrorismen till Stockholm? Är det därför Aftonbladets Eva Franchell på ledarsidans blogg kan beskriva mannen från Tranås som ”ett trendbrott”?

Under hela mitt liv har Europas storstäder utsatts för terrorism, spikbomber och kidnappningar. Vår erfarenhet är gedigen. Inget är egentligen nytt: baskiska och irländska nationalister, brittiska rasister, tyska kommunister, italienska fascister, franska antialgeriska poliser och algeriska islamister. Några har passerat även Stockholm. Mannen från Tranås är bara senaste länken i en lång historia. Ibland finns anledning att påminna om enkla saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.