Christa Wolf: Änglarnas stad.

Översättning: Aimée Delblanc

Norstedts

;Hösten 1992 landar Christa Wolf på flygplatsen i Los Angeles. Hon visar sitt pass, som hon vägrar släppa, från ett land som inte längre finns: DDR –Östtyskland. Sedan träder hon in i änglarnas stad. Hon försjunker i den amerikanska flackheten och flyter på de långsamma motorledsfloderna ut i ett existentiellt sammanbrott. Var det frihetens villkor? Det är som att golvet där hon alltid rört sig, dansat, sovit, sparkat i oppositionell förtvivlan gett vika samtidigt med Berlinmuren. Nu faller hon genom minnen med gåtor, skam och sorg: ”En nästan outhärdlig känsla över en förlust.” DDR? Vem kan sörja DDR?

Änglarnas stad anländer med stort rykte, visar sig vara en delvis annan bok och överträffar alla förväntningar. Wolf fogar samman fragment av samtal, minnen, drömmar, teveflimmer, en gammal brevväxling mellan två tyska vänninor till ett slags sammanhängande drömbok i skarvarna mellan roman, dagbok och sjävbiografi. Den flyter som den tid hon grubblar över; det liv som var hennes.

Från Berlin anländer dagliga rapporter. De stora arkiven läcker uppgifter att hon vid något tillfälle kring 1960 samarbetat med Stasi och lämnat skriftlig rapport om bekanta.

I Tyskland går drevet. Vänner viftar undan avslöjandet som en bagatell. Men för Christa Wolf utlöser det en svärm av frågor om allt hon förträngt. Vem hade hon egentligen varit. Starka minnen landar hur hon under 1950-talet varit kommunist, ibland på uppdrag i Västberlin. Som student hånade hon arbetarna som gjorde uppror 1953. Men efter den korta episoden med Stasi blev hon en helt annan: författaren, den intellektuella, så småningom den bevakade dissidenten. Sedan föll hela samhället. Och nu märker hon hur omvärldens beundran av hennes mod förvandlats till den misstrogna frågan varför hon egentligen stannade kvar i Öst under alla år. Med kommunismen föll också dissidenten, ja hela hennes identitet.

Hon vill inte minnas. Men hon måste. För att lyckas tillgriper hon samma teknik för distansering som P-O Enquist i Ett annat liv. I sina minnen från DDR beskriver hon sig själv som ett du eller ett ni. Hon klyver sig själv som om Berlinmuren när den föll i stället flyttade in i hennes egen kropp. Hon tvingas klättra upp på en stege och från murkrönet försöka se den gestalt hon en gång var i den värld som sopats undan. Förfrämligandet blir en förutsättning för att förstå. Hennes berättelse blir samtidigt ohygglig och vacker. På ytan är den kylig, men i dess mage brinner en eld.

;Änglarnas stad är en bok om de stora sanningssystemen och vad de gör med oss. Hur svårt det är att som indvid bryta sig loss. Och sedan lika svårt att förstå dem när de upphört och ersatts av nya. Christa Wolf väljer fortsatt opposition. Hennes lojalitet är hos dem som instinktivt säger nej – även i änglarnas stad. Hon skriver i Michel Foucaults anda.

En natt drömmer hon om en mödosam vandring genom knähögt svart vatten, under en kall måne och utan att någon strand kommer i sikte.

Hon hittar inga svar, inget sammanfogat jag uppenbarar sig, inte ens någon ordentlig berättelse. Hon flyger med sin ängel och skriver dissidentromanens återkomst.

Per Wirtén