I lördags skev jag om EU:s kris på Dagens arena: "Att den europeiska demokratin inte diskuteras är journalisternas, opinionsbildarnas och de intellektuellas svek. När klassiska frågor ställs på sin spets är deras intresse förstrött." Jag var tydligen inte ensam om tanken. I söndags skrev Karin Olsson i Expressen och i dag Per Svensson i Sydsvenskan. Båda mycket bra. I måndags skrev Johan Norberg euroskeptisk i klassiskt nyliberalt snitt i Expressen. Jag tänker ägna de närmaste dagarna åt att skriva en längre artikel till Expressen. Nu är ett läge när man måste ta ställning.

I Bryssel har Manuel Barroso i dag förklarat att euron inte går att rädda utan någon form av mer gemensam europeisk ekonomisk politik. Men Anders E Borg är mot euroobligationer, säger han i en kommentar, eftersom de skulle lätta på trycket för de utsatta länderna och tvinga rika länder ta ett slags fördelningspolitisk ansvar för krisen. Borg är mot solidaritetstanken. I praktiken innebär det att han inte fattat Europatankens innebörd och sällar sig till de historielösa.