Barrosos förvandling

Det har varit några arbetstäta dagar plus att jag hjälpt vår äldsta dotter att flytta, men nu måste jag ändå skriva några rader om Manuel Barrosos årliga tal för Europaparlamentet. Att han föreslog en bankunion och även att EU måste sikta in sig på en politisk union — av federal modell och inte en centraliserad superstat — gjorde mig naturligtvis på gott humör.

Flera saker som fick mig att hoppa till. Talet var nämligen anmärkningsvärt bra och synnerligen politiskt. Jag kan inte minnas att någon ordförande i kommissionen talat så kraftfullt sedan Jacques Delors dagar. Läs det. Jag har lagt det i garderobens arkivhög.

1. Han underströk betydelsen av en tillväxtorienterad och offensiv EU-budget. En direkt polemik mot bl a den svenska regeringen som vill skära ner den.

2. Han fortsatte, trots motstånd, insistera på Tobinskatter på finansiella transaktioner. I bästa fall som grund för en mer expansiv och självständig EU-budget.

3. Han pekade på sambandet mellan eurokrisen och EU:s politiska eller demokratiska kris. Finanskraschen 2008 uppenbarade att EU måste ta ett politiskt språng — och det kräver ökad demokrati.

4. Det här var tredje gången han höll sitt "State of the Union-tal". Jag har länge tänkt på betydelsen att han valt att hålla det för det folkvalda Europaparlamentet. Det har inneburit ett starkt symbolpolitiskt budskap: Jag önskar att det var ni som var mina uppdragsgivare, inte regeringscheferna i Rådet som det är nu. Själva platsen för talet har varit markör för vilja till en mer demokratisk ordning.

5. Den här gången tog han steget fullt ut. Han uppmanade parlamentets Europapartier att inför nästa val gå fram med kandidater till ny ordförande. Det är en fråga som diskuterats länge, men i något dämpat tonläge. Det skulle nämligen innebära ett slags demokratikupp i EU. Kommissionens ordförande blir då i praktiken folkvald och får Europaparlamentet som uppdragsgivare. EU skulle i ett slag bli mer demokratiskt — och mer politiskt. Vem kan vara emot? Ja, alla regeringschefer. Att Barroso så öppet tog ställning är en sensation. Jag tror ingen svensk reporter uppmärksammade det.

Jag har länge betraktat Barroso som en svag kommissionär, en trunkbärare åt andra makthavare. Men bilden börjar ändras. I jämviktsläget mellan Merkel och Hollande kommer han få helt nytt utrymme.I motsats till många andra har han förstått att 2008 var ett epokskifte.

Jag såg att en svensk Socialdemokrat svepte hans tal om federal och mer demokratisk ordning åt sidan. Först gäller det att lösa krisen, menade han. Att det ska vara så svårt att se den ekonomiska krisen som en politisk och demokratisk! De hänger samman. Barroso har rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s