Vithetens och manlighetens skrämda hat

;Att två framstående politiker från Sverigedemokraterna beväpnat sig med järnrör för att slå in skallen på personer de i ett gatubråk kallat ”hora”, ”babbe” och ”blatte-lover” är bland de största politikerskandalerna i Sverige — någonsin.

Det räcker inte att paret Almqvist och Ekeroth hoppar av ledande partiuppdrag och tar time out. De måste även lämna Riksdagen. De bör helt enkelt aldrig aldrig aldrig mer visa sig i Riksdagshuset. Att rasister blir invalda i politiska sammanhang får man stå ut med; det tillhör demokratins villkor. Men när de greppar järnrör ska vår tolerans ta slut.

De första kommentarerna i går var märkvärdigt lama, trots att den mobilfilmade sekvens Expressen publicerat var chockerande: råheten, järnrören, de hånfulla kommentarerna om polisen. De tre kostymklädda unga männen var inte bara farliga, de var också patetiska och oavsiktligt komiska. Förväntningar på hur sverigedemokratiska politiker uppför sig är av naturliga skäl låga, men det får inte innebära att de ges positiv särbehandling i offentlig debatt.

De var inte inblandade i vilket fyllebråk som helst. Det fanns en uppenbar koppling mellan deras förakt, våld och politik. Järnrören klargjorde en politisk viljeinriktning: det var ”blatte-lovern” som skulle spöas upp. Steget från talarstolens retorik till gatans uppgörelser visade sig obehagligt kort. Sverigedemokraterna är, precis som historikern Henrik Arnstad skrev i Dagens nyheter i går, integrerade i den europeiska neofascismen.

Men den rasism och det kvinnohat Erik Almkvist avslöjades med redan i onsdags pockar också på större frågor. Plötsligt låg inte bara Sverigedemokraterna nakna, utan även vithetens och manlighetens skrämda hat i Sverige 2012. Hur många män — ja, nästan bara män — är det inte som skriker och mailar samma slags ord varje vecka, varje dag, varje timma?

När den omedelbara politiska skandalen klingat av är det dessa frågor som behöver diskuteras — igen. De är inte nya. Men fortfarande akuta. I sin bok Med uppenbar känsla för stil pekade Stephan Mendel-Enk för åtta år sedan ut manligheten som en våldsideologi. Nyligen skrev Marcus Priftis att ”vi måste börja prata om rasismen”, om den som präglar vårt gemensamma vardagsliv, i boken Främling, vad döljer du för mig?.

De diskrimerande strukturer som trycker ner människor har inte kommit på plats från tomma intet. De ligger förankrade i Europas historia, i föreställningar om människor och kontinenter, i berättelser och bilder. Det är därför debatten om barnfiguren Lilla hjärtat som rasat i höst varit viktig.

Men överst på dagordningen står att duon Almkvist och Ekeroth lämnar Riksdagen och aldrig återvänder. Vi kan inte tolerera män med järnrör.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s