Jag försöker summera mig

Debatten om Lilla hjärtat går nu in i nytt skede med frågan: Var det rätt att dra in böckerna, som förlaget beslutat? Frågan pockar på svar. Jag börjar känna behov att summera mina egna ståndpunkter.

1. Min spontana reaktion var att kritikerna hade rätt. Lilla hjärtat var en glad och kaxig upprepning av en gammal rasistisk stereotyp. Jag tyckte diskussionen stärkte kritikernas sak och gjorde mig mer övertygad. Men det som fick mig att börja skriva, först på bloggen, var den attack mot kritikerna som kom från DN:s Jonas Thente.

2. Jag reagerade också, starkt, mot försöken att omformulera hela diskussionen till en om yttrande- och tryckfrihet. Kritiken mot Lilla hjärtat framställdes som ett hot mot friheten. Björn Wiman på DN drog paralleller till hatet mot Salman Rushdie och Satansverserna. Var inte det politisk galenskap? Kritiken handlade ju om hur vi bör förhålla oss till ett rasistiskt arv och olika föraktfulla stereotyper av andra amänniskor. Hur undviker man att upprepa dem? Hur visar man hänsyn till andra människor när man publicerar sig? Inga enkla frågor. Naturligtvis är de frihetsfrågor — det vill säga en frihet från rasism. När jag ser tillbaka på det jag skrivit, i Expressen eller på bloggen, märker jag att jag reagerat mycket häftigare på de som angripit Lilla hjärtats kritiker än på själva figuren Lilla hjärtat.

3. Jag har inte önskat indragna böcker, förbud, utrensningar på bibliotek eller nersläckta biosalonger. Jag har inte heller uppfattat det som huvudfåra bland kritikerna. Däremot att man vill skapa en kritisk offentlig debatt om Lilla hjärtat och rasistiska bilder. Jag har uppfattat det som en angelägen kritik. Att Stina Wirsén ritade om Lilla hjärtat eller ersatte henne med en annan figur föreföll vara rimligt önskemål. Men indragna böcker eller utlåningsförbud? Nej, där går en viktig gräns. Den tänker jag inte passera. Förlaget har tagit ett beslut jag inte delar. Målet kan väl inte vara förbud, men att göra bättre nästa gång: att revidera synsätt, rita annorlunda, välja andra ord, byta perspektiv?

4. Från de som försvarat Lilla hjärtat verkar finnas en slutsats att debatten varit dålig, urspårad och havererad. I den ganska lilla värld av barnboksförfattare och -illustratörer har den säkert varit uppslitande. Men betraktad i ett större samhällsperspektiv tror jag den varit betydelsefull. Den har återigen satt fingret på den rasistiska bilden, den här gången inte den antisemitiska eller antiarabiska men traditionen av svarta stereotyper. Men kanske allra viktigast: Den har visat hur även en uttalad antirasist, en illustratör alla respekterar och gillar, oavsiktligt kan hamna fel. Det vill säga: Vi kan alla göra fel. Jag, du, alla. Men också: vikten att skilja mellan rasistiska handlingar och en människas karaktär. Man är inte nödvändigtvis rasist för att man gör fel.

5. Kritiken av Lilla hjärtat har inte varit en pseudodebatt som ibland påståtts. De diskriminerande strukturer som präglar t ex arbetsmarknaden vilar på våra föreställningar. De har i högsta grad formats och förts vidare i kultur — film, reklam, seriealbum, romaner, sagor — och i vetenskaplig forskning. I just det komplex av berättelser Edward Said undersökte i sin klassiska Orientalism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s