Pixlade stormtrupper

Jag läste Anna Hellgrens artikel på Expressen kultur i dag om Obama och drönarkriget. Kom då på att jag glömt länka till en rätt stor artikel i NY TImes om drönarna, med en hel del intressant om Jemen men också om det säregna att Pentagon och CIA ägnar sig åt parallella drönaraktioner. Läs här.

I går kväll var jag på Publicistklubbens diskussion om näthatet på Kulturhuset. Det blev mest prat om Avpixlat, eftersom Mats Dagerlind var i panelen och märkligt lyckades få allt att handla hans sajt. Man kan se debatten här. I en kommentar i dagens Expressen skriver jag att föraktet är en oundgänglig del av ett politiskt projekt. Sverigedemokraterna behöver inga järnrörsbeväpnade stormtrupper för att skrämma motståndare till tystnad. Det är en strategi som hör till 1930-talet. I stället använder de hataktivister på nätet för att hota och skrämma. Katarina Mazetti beskrev dem träffande som fältherrarsom skickar ut sina fotsoldater på uppdrag.

Så här skriver jag i Expressen i dag:

I går diskuterade Publicistklubben näthatet på Kulturhuset i Stockholm. Det utvecklades till en trubbig reklamfest för Avpixlat. Mats Dagerlind har tidigare presenterat sig som krönikör utan övrigt ansvar. Nu talade nu om sajten som ”jag”.

Han lyckades, lite väl enkelt, få hela paneldiskussionen att handla om just Avpixlat. Det blev inte särskilt avslöjande. Alla vet ju redan vad de står för; hur de samlar Sverigedemokraternas stormtrupper för verbalt våld och sedan skickar ut dem på uppdrag.

Dolda bakom anonymitet, med Dagerlind som enda offentliga ansikte, hänger de ut kontaktuppgifter för gemensamma angrepp mot personer de vill klämma åt. Kvällen klargjorde åtminstone deras publicistiska ynklighet.

Men debatten skulle ju egentligen handla om ”hur vi ska stoppa näthatet”, som samtalsledaren Stina Dabrowski inledningsvis förklarade. Det blev tyvärr inte mycket sagt om det. De svar som smögs in gällde mest journalisternas egna ansvar. Men är inte det som att säga att en våldtäkt är den våldtagnas fel? Ja, det känns som en örfil mot de journalister — och politiker — som de senaste veckorna vittnat om hoten i mailboxar och brevlådor.

Diskussionen borde väl egentligen handla om vad de med verklig makt kan göra. Jag tänker på mediaföretagen och rättsstaten. Om man kan lägga ner ändlösa resurser att jaga fildelare borde samma starka vilja även gälla för att identifiera, åtala och döma de som mordhotar skribenter och förtroendevalda.

Avpixlat kommer fortsätta. Föraktet är för dem oundgänglig del av ett politiskt projekt. Och enskilda journalister kan inte ensamma ta ansvar för sitt eget skydd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s