I dag recenserar jag Susanne Lundins "Organ till salu" i Expressen, om den internationella organhandeln — The Rotten Trade. "Ett rafflande forskningsreportage", står det träffande i ingressen.

Lundin berör Donald Boströms omtalade artikel om israeliska organstölder från palestinska kroppar. Jag nämnde det kort i recensionen. I Aftonbladet tidigare i veckan skrev Torsten Kälvemark lite svävande att Boströms artikel blev en viktig internationell larmklocka. Svenska Kommittén mot Antisemitism slog tillbaka med släggkraft på sin blogg. Eftersom det finns risk att debatten blossar upp igen vill jag utveckla hur jag ser på Lundins bok.

1. I sin bok refererar hon Boströms artikel. Rätt kortfattat. Sedan säger en israelisk-palestinsk åklagare, som jagar organhandlare, att han inte vet vad han ska säga, men att uppståndelsen åtminstone gav organhandeln uppmärksamhet. 

2. Jag tycker man kan vara kritisk till hennes referat. Hon nämner inte den avgörande och mest kontroversiella delen i Boströms artikel. Nämligen uppgiften att israeler fångat in palestinier som "ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats." Det var en uppgift han inte kunde visa vara sann eller ens sannolik. Den borde aldrig publicerats.

3. Susanne Lundin bekräftar absolut inte Boströms artikel på den här avgörande punkten. Det är viktigt att påpeka. Aftonbladet kommer inte undan kritiken med hjälp av hennes bok. I litt.listan hänvisar hon till de som kritiserat hans artikel.

4. Däremot visar hon att Israel, av olika orsaker, är en viktig nod i den internationella organhandeln. I likhet med andra länder köper man njurar från fattiga, som ofta är israeliska palestinier, och säljer dem vidare till rika som är svårt sjuka.