Här några avslutande strödda tankar om valresultatet.

1. SD:s framgång skapar välgrundad rädsla hos många svenskar. Den aggressiva rasismen kommer antagligen öka: våldet, hoten och hatkommentarerna. Även det som riktas mot personer i kategorin hbtq — och naturligtvis mot kvinnor i offentligheten. Sverige är från och med den här veckan ett otryggare land.

2. SD:s framtid i svensk politik avgörs av vilken partiledare moderaterna väljer. Ska hen välja den väg många borgerliga partier gjort i Europa: samarbete. Eller kommer hen fullfölja Reinfeldts linje? Man kan också tänka sig den "franska vägen", dvs fortsatt isolering av SD samtidigt som man tar över delar av deras politik.

3.  Efter V:s platta fall är risken mardrömsstor att frågan om vinster i välfärden tvärdör. En majoritet av befolkningen vill ha vinstförbud, men den ansågs uppenbarligen inte tillräckligt viktig för att rösta på V. Deras satsning på en enfrågekampanj misslyckades. Risken är att de därmed dödade själva sakfrågan. Träffade två gamla vänner i tisdags för att prata valet. En av dem var besviken på V. Han menade att vinster i välfärden är viktigt men, lite tillspetsat, en medelklassens fråga. V glömde sina klassiska frågor, mer motiverade än någonsin: ojämlikheten, otryggheten, pensionsbluffen. Han har en poäng. V borde valt en hårdare vänsterpopulistisk linje, ungefär den som Socialistiska partiet kör i Nederländerna.

4. Jag tror Stefan Löfven blir mycket bättre som statsminister än han var som oppositionsledare.

5. Jag hoppas att en rödgrön regering inte tillsätter någon integrationsminister. Men att de i stället skapar ett helt nytt departement med ansvar för antidiskriminering, rättighetsfrågor och jämställdhetspolitik. Gärna också med uppdraget att "mainstreama" jämlikhetsmål genom alla politikområden (ja, så illa tror jag det är ställt att SAP i den frågan måste börja om).Jag föreslår helt enkelt ett departement som gör politik av det svåra, men viktiga ordet, intersektionalitet — f.ö. Fi:s själva idégrund.

6. Nu röstar Skottland om självständighet. Vad ska man tycka om det? Ingen aning. Men jag förstår hur de tänker. De är ju helt alienerade från dne politik som dominerat UK i 35 år — och de kan aldrig förändra den. I väntan på resultatet föreslår jag att ni lyssnar på King Creosotes nya cd From Scotland With Love. Jag är inte så förtjust i brittisk folksång, men här kommer de som pärlor: melankoliska, bitterljuva och fyllda av saknad. Ett litet underverk. Helt oväntat får de mig att minnas Echo & the Bunnymen, som ju var mer folkmusikpåverkade än jag fattade på den tiden. Eller är det där lätta dansande trumspelet och de vackra stråkarren hos King Creosote som får mig att tänka på Echo? Lyssna.