Nyligen ögnade jag en artikel i NY Times om hur FN nu aktivt, genom resolutioner och åtgärder, arbetar för att avskaffa flyktinglägret som fenomen. Flyktingar ska inte längre samlas i stora tältläger som sedan blir kåkstäder. De ska i stället in i mottagarländernas stora och små städer, få arbetstillstånd och integreras. Helt rätt, tänkte jag.

Men noterade samtidigt att konservativa länder i EU nu bildar opinion för återupprättandet av just flyktinglägret som specifik plats. Asylsökande ska samlas i stora läger utanför EU i väntan på beslut. Sveriges regering har inte avvisat förslaget. Nyligen föreslo dessutomg en SOU att asylsökande ska samlas i stora anläggningar — ett slags flyktingläger lyx — i väntan på antingen asyl eller deportation.

Flyktingläger institutionaliserar och låser in människor i flyktingskap separerade från mottagarlandet. I senaste Middle East Report (som är ett temanummer om humanitär hjälp) finns flera intressanta artiklar. Mest fastnar jag för Sophia Hoffmans kritik av bl a UNHCR och hur organisationen, på tvärs mot FN:s nya intentioner, i praktiken institutionaliserar flyktingskapet. Hon menar, mycket övertygande, att många humanitära hjälporganisationer, i synnerhet UNHCR i Syrien, bidragit till att avskilja human rights från humanitarianism.

I Jordanien har UNHCR tillsammans med privata techföretag utvecklat biometriska id-kontroller. Flyktingar identifierar sig nu med hjälp av ögonfoton i stället för ID-kort i extremt effektiva tekniska lösningar när de t ex hämtar ut matransoner. Hoffman beskriver hur de syriska flyktingarna blivit ett slags mänsklig testzon för nya övervaknings- och kontrolltekniker som så småningom kommer omfatta människor i alla länder — även Sverige. Jag kände inte alls till det här fenomenet. Väldigt obehagligt. Läs själv. Här finns artikeln.