PoMo 4

Det är svårt att förstå raseriet begreppet postmodernism fortfarande kan utlösa. Själva "scenen" är ju förbi. De flesta är döda och böckerna tillhör det stora biblioteket där vi kan ströva och plocka det vi tycker är användbart och förkasta annat. Det finns några som det fortfarande slår gnistor om: Wendy Brown, Judith Butler, Jacques Ranciere … Fortsätt läsa PoMo 4

I dag

PJ Anders Linder drar en lättnande suck i SvD:s ledare att uppdelningen mellan privat och offentligt i närande och tärande klingat av. På många vis ett besynnerligt påstående, eftersom det lanserades på just den ledarsidan. Men förklaringen är kanske enkel. Efter finanskrisen är det ju den privata sektorn som är tärande, grymt tärande, i USA … Fortsätt läsa I dag

PoMo 3

Värderelativism är ett spöke som används flitigt för tanklöst skrämsel. Sammankopplat med postmodernismspöket är tanken att skrämseleffekten dubblas. Men värderelativismen är naturligtvis äldre än pomofilosofi. I själva verket har den införlivats i vardagligt sunt förnuft.Ett visst mått av värderelativism är förutsättning för demokrati. Hur ska människor med inte bara olika åsikter utan även helt annorlunda … Fortsätt läsa PoMo 3

Ett år med Obama

Politisk förändring går långsamt i USA. Systemet är konstruerat för stor tröghet. Ett år med Barack Obama är för kort tid att säga något bestämt. Men amerikanska kommentarer från liberal kant avslöjar en nödvändig tillnyktring av orealistiska förväntningar.Valrörelsen gav Obama rykte att vara radikal. Alla glömde att han egentligen var den mest försiktiga av demokraternas … Fortsätt läsa Ett år med Obama

PoMo 2

Att vänstern förlorat sig i postmodernism och identitetspolitik upprepas ständigt på liberala och konservativa ledarsidor. Senast av Lena Andersson i Dagens nyheter.  Men det finns inget givet samband mellan pomo och identitetstänk.Så länge det funnits emancipatoriska frihetsrörelser där förtryckta grupper krävt sin rätt, och att få plats för sina röster, har det funnits identitetspolitik. Ellen … Fortsätt läsa PoMo 2

PoMo 1

Det påstås ofta att postmodernism innebär avpolitisering. Senast hos Josefsson och Suhonen i AB. Gör det? Min erfarenhet är en annan – och jag tror inte jag är ensam.I början av 1980-talet var jag dåtidens popvänster, fast vi sa rock, när jag arbetade på Schlager där jag slutade 1985. Att sedan läsa Michel Foucault var … Fortsätt läsa PoMo 1

Könsmördare. Frihetstiden 2010, del 1

För några år sedan började jag använda formuleringen ”männens globala krig mot kvinnorna”. Jag minns inte varifrån den kom. Den trängde sig på, kändes självklar och ville inte släppa taget. Men jag märkte att orden lade sig över världen och förändrade mitt sätt att förstå den. Pendeltåget passerar fönster med adventsstjärnor och julljus. Jag är … Fortsätt läsa Könsmördare. Frihetstiden 2010, del 1

Tea Party

Fick brev från polisen i morse att flera radhus haft inbrott senaste veckan. Jag ägnad dagen åt detaljputs på förortsboken. Mest delen om Skärholmen och Kungens kurva. Striden mellan Huddinge och Stockholm, förort och innerstad i början av 1960-talet. Om politisk makt. Kulminerade i ett möte i skogen vid dagens Vårby gård ungefär. Två kommunalpampar … Fortsätt läsa Tea Party

På randen till sammanbrott

Kulturpolitikens återkomst som het stridsfråga är anmärkningsvärd. För tre år sedan var den ännu stendöd. Nu vill alla vara med.När Socialdemokraterna hade kongress hissades den som symbolfråga. Högern driver samtidigt kultur som hävstång för djupare samhällsförändring och Kulturutredningen väckte förhoppningar som aldrig infriades. Men den viktigaste orsaken till att kulturpolitiken tränger sig på är att … Fortsätt läsa På randen till sammanbrott