Tåget rullade långsamt över Rumäniens slätter. Ibland bromsade det in och blev stillastående i det milda höstljuset. Bruna vråkar cirklade runt djupa diken med igenslammat vatten. Jag stirrade ut genom det repiga fönstret. Det stora landskapet låg i väntläge, som om det längtade efter en annan vind. Jag var på en lång resa genom Europa. … Fortsätt läsa Vem kan trösta Europa?