Dagen efter

Onsdag morgon i USA. 24 timmar efter attackerna är olika amerikanska kommentarer som jag hör på radio och i TV fortfarande förvånansvärt lågmälda och sansade. Läget är öppet för olika valmöjligheter.

Kanske inte så konstigt när man samtidigt ser bilderna från södra Manhattan där den värsta röken skingrats och förödelsen träder fram. Läget är för allvarligt. Lättköpta ideologiska eller xenofobiska rallarsvingar skulle bara framstå som kraftlösa och patetiska.
Men det är inte svårt att redan spåra den diskussion som USA har framför sig. I går kväll dominerades kommentarerna av Richard Holbrooke, som syntes i nästan alla stora tevekanaler. Hans kritik av den amerikanska isolationismen och självgodheten var inte uttalad, men ändå skarp och närvarande i varje ord.
Amerika har länge skyddats av två stora oceaner och levt i föreställningen att man kan dra sig undan världen. Den tanken, som också dominerat Bush korta tid som president, är i ruiner.
För en dryg månad sedan hade den brittiska dagstidningen The Guardian en frän satirteckning. George W Bush som frihetsgudinna med brinnande internationella avtal och protokoll på väg att förvandlas till aska och svart rök i högerhandens skål. ”Hey world! Go screw yaself!”, inristat på lagboken i hans vänsterhand.
Den amerikanska administrationen hade då valt att skippa Kyotoprotokollet och den viktiga överenskommelsen om landminor, köra över omvärldens invändningar inför missilförsvaret, motarbeta FN:s konferenser om handel med lätta vapen och om rasism, definitivt ställa sig utanför den internationella brottsmålsdomstolen och därmed grunden för en starkare global rättsordning. Den konservative och inflytelserike kolumnisten George Will anslöt sig till den maktfullkomliga arrogans som dominerade landets attityd och skrev: ”Att vara ensamt är att vara i gott sällskap för USA” (Washington Post 5/8). Det är en politik som nu singlar likt svartbränd konfetti över New Yorks broar och hus.
Ända sedan 1989 har USA brottats med att hitta sin roll som ensamt globalt imperium. Nu ställs frågorna på sin spets. Ingen kommer längre undan.
Men det räcker inte att landet lämnar sin isolationism därhän, utan även politikens gamla imperialistiska mönster.
I grunden innebär det ett svårt avsked till de uramerikanska föreställningarna om den egna nationens exceptionalitet. Det vill säga att det amerikanska samhället – the american way – är överlägset alla andra.
I väntan på en sådan omvälvande förändring tvingas en stor del av världens befolkning leva i oro för Washingtons nyckfulla maktutövning. Det är en ohållbar situation.
Globaliseringen har nått USA. Dess budskap är inte amerikanisering, utan internationell demokrati, samarbete och dialog. Den helt avgörande frågan är om landet lyssnar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.