Fildelningsdebatten har låst sig

Det är tyst i husen. Ute faller snön. Alla väntar på hur regeringen ska lösa frågan om fildelningslagen.

Läget är låst. Å ena sidan en konsumentrörelse, nästan bara unga män, som vill ha allt gratis. Å andra sidan en profithungrig kulturindustri, nästan bara farbröder, som vill maximera sin kontroll. De som verkligen producerar kulturen hamnar i kläm.

Den ena sidan tycker att de fysiska upphovsmännen kan köra taxi. Den andra har tagit dem som gisslan. Debatten har utvecklats till en dålig boxningsmatch där två sluggers upprepar samma enkla argument rond efter rond. Varför bryter inte media matchen och vidgar perspektiven? Ingen av de två parterna är längre trovärdiga.

Egentligen borde frågan vara enkel. Att kopiera för eget bruk kan aldrig förbjudas. Industrin har tidigare försökt stoppa fotostatkopiering av böcker, kopiering av musik på kassettband och cd-skivor. Det är förbud som inte kan övervakas, som ingen respekterar och urholkar medborgarnas respekt för lagen. I ett större perspektiv missgynnar sådana förbud kulturlivet: konstnärer, musiker, författare och andra. Kopiering ökar intresset.

Men kopiering för kommersiell verksamhet är något annat. Den ska självklart förbjudas. Fildelningsvärlden består inte bara av oskyldiga idealister. Där finns samma profitörer som i alla piratbranscher. De ska jagas.

Upphovsrätt handlar om en balans mellan skydd och öppenhet. Utan rimligt skydd förlorar konstnärer och författare den ideella rätten över sina verk och möjligheten att få betalt för sitt arbete. Men utan öppenhet, utan en generös kulturell allmänning där alla kan ströva omkring för att sampla idéer och fraser, stryps konstnärlig kreativitet. Man gör inte musik i ensamhet, men i relation till all annan musik.

Under senare år har patent, copyright, upphovsrätt och andra former av privat kontroll ökat dramatiskt. Processen drivs av kvartalskapitalistisk girighet. Den måste vändas. Politiken i alla länder har lyssnat för mycket på kulturindustrin. Nu gäller att i stället värna allmänningen.

En fildelningslag måste också hindra industrins maffiametoder. De ska helt enkelt inte kunna skicka kravbrev till enskilda, som laddat ner för eget bruk, med hot om dyra rättegångar om de inte betalar. Musik- och filmindustrin har ingen trovärdighet i den här frågan. Lagen måste vara glasklar. Brott ska avgöras i domstol.

Men om de två kraven uppfylls – förbud av enbart kommersiell kopiering och inga kryphål för utpressningsbrev – kan en fildelningslag träffa rätt balans mellan upphovsrätt och allmänning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.