Tobin, en rättvis skatt

I fredags ställde sig EU:s regeringschefer bakom idén om en global Tobinskatt. I svensk nyhetsrapportering var uppmärksamheten minimal. Men uttalandet markerar ett stort politiskt och ekonomiskt skifte. Regeringscheferna påpekade "vikten att förnya det ekonomiska och sociala kontraktet mellan de finansiella institutionerna och det samhälle de ska tjäna".

Den globala politikens tempo är långsamt. Där finns inga snabba genombrott eller reformer. Kontinental och global politik verkar i stället utmärkas av processer och rörelseriktningar. Redan 1972 lanserade ekonomen och nobelpristagaren James Tobin sin idé om att beskatta valutahandeln. Han föreslog en skatt på mellan 0,2 och 1 procent. Skatten skulle bromsa spekulationsekonomin och pengarna läggas i en fond för att stabilisera internationell ekonomi.

Förslaget har långsamt och i stark motvind rört sig mot politikens centrum. 1995 föreslog Lionel Jospin, då fransk statsminister, en skatt på 0,1 procent. 1999 visade en rapport från Europaparlamentet att en halv procents skatt skulle generera förbluffande 360 000 000 000 dollar per år. Idén togs åren runt sekelskiftet upp av Attac och den globala rättvisevågen. Tobinskatt blev en folkrörelse.

Att EU:s regeringschefer nu enats om att Internationella valutafonden IMF ska utreda Tobinskatter är ett genombrott man inte ska underskatta, i synnerhet som idén nu drivs även från borgerligt håll.

Det är slående hur europeiska politiker under året försökt hitta vägar att förverkliga skatten. Vid Europeiska rådets möte i september föreslog Angela Merkel en global Tobinskatt för att lasta över uppstädningskostnaderna efter kraschen från oskyldiga medborgare till den skyldiga finanskapitalismen. I helgen skrev The Observer i sin huvudledare att under finansboomens sista fem år drog brittiska staten in 200 miljarder pund i skatt, men att rädda bankerna har sedan kostat 850 miljarder. Merkel fick stöd från Sarkozy och Barroso. Fredrik Reinfeldt stod däremot troget upp för gammelhögern med ett fast nej.

Men under mötet i Köpenhamn fick förslaget ny inramning: låt skatteintäkterna gå till klimatåtgärder. Med Merkel, Sarkozy och nu även Gordon Brown bakom Tobinskatten fick gammelhögern ge vika. Sveriges äppelkindade finansminister har därmed gett den insomnade Attac-rörelsen rätt.

IMF är ännu skeptiska och USA negativa. Men i takt med att statsfinanserna vacklar och städkostnaderna ökar är det lockande för varje regering att öppna en helt ny skattebas – en som är rättvis. EU:s beslut är stort. Bollen är i rullning. En skatt på bara 0,005 procent skulle generera 30 miljarder euro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.