Har Socialdemokraterna kvar någon självbevarelsedrift? Håkan Juholt har haft lång julsemester. När han kom tillbaka började han i bekant stil: säga skarpa saker som han omedelbart tvingades justera eller släta över. Hur långt tålamod har SAP:s kommunalråd ute i landet? Är det inte dags att säga ifrån?
När han blev vald till partiledare tänkte jag som de flesta: det här kommer bli skakigt i början. Han var oerfaren, oprövad och hade aldrig haft ledarpositionen i något sammanhang. Men alla kan växa med uppgiften. Vem minns inte Göran Perssons första tid som statsminister? Jag ger honom tolv månader, innan dess ska jag inte säga något generellt om honom, tänkte jag. Han var en stark talare med goda intentioner, bra början tänkte jag.
Sedan kom Juholtaffären. Jag blev lika arg som alla andra, sade det och skrev det. Hans omdöme var slirigt som snömodd i februari. Men jag bestämde mig att hålla fast vid de där tolv månaderna. Inga generella omdömen. Men sedan har det bara fortsatt. Han har tomrum och håligheter där avgörande samhällsfrågor ligger övergivna. Han är okunnig. Han pratar ditt och datt utan trovärdighet. Han slirar med sanningen, med trasslet runt SAP:s oppositionsbudget som mest besvärande exempel.
Socialdemokraterna har under vintern förlorat sin roll som ledande oppositionsparti. När Studio ett eller P1 Morgon ordnar debatt mellan statsråd och opposition är det allt mer sällan en socialdemokrat finns i studion. Bara två socialdemokrater hörs regelbundet: Ylva Johansson och Morgan Johansson – den senare därför att han i likhet med SD vädrar åsikter om att nya medborgarskap ska kunna dras in. Oppositionen företräds numera mest av V eller MP. Och ärligt talat: vem bryr sig längre om vad Socialdemokraterna tycker om viktiga aktuella stridsfrågor?
Oppositionen har inte länge en trovärdig statsministerkandidat. Och inte heller en trovärdig kandidat som finansminister. Jag tycker inte heller de är trovärdiga. Jag skulle inte rösta på dem. Det finns andra röd-gröna partier.
Hur länge ska det här tillåtas fortsätta? Jag tror inte längre på de där tolv månaderna. Håkan Juholt och Tommy Waidelich måste tvingas avgå. Hur det ska gå till vet jag inte. Men jag tror att starka kommunalråd utanför de tre stora städerna kan göra det.
Jag vet att Socialdemokraternas problem är politiskt och mycket djupare än partiledaren. Men Juholt och Waidelich gör inget bättre. Allt blir ju bara värre. Tiden går.